Dagens ris
Av Ginger Sundin Hallgren
Jag läste med fasa på dognews.se om den lille valpen i Falköping som redan första veckan i nytt hem, som jag förstått det, lämnas ensam i en hundgård både dag och natt och inte får någon kontakt med ägaren, andra människor eller andra hundar. Utan sin mamma och syskon sitter den där nu – vilsen, ledsen och förtvivlad. All denna stress som uppstår av att plötsligt befinna sig alldeles ensam utan någon som uppmärksammar och fysiskt finns till hands för den i omedelbar närhet, riskerar att den utsätts för inlärd hjälplöshet, vilket orsakar mentala skador. För att inte tala om det akuta lidandet som valpen utsätts för.
Djurskyddslagens 2:a paragraf lyder: ”Djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande eller sjukdom.” Ägaren har i och med detta förfarande brutit mot denna lag.
Ägaren hade sagt att valpen skulle ”lära sig”. Vad skulle den lära sig – att livet är en pina? Hur ska valpen kunna lära sig något om livet? Från alla myror som kryper på den eller från flugorna som irriterar den? Eller från den talande tystnaden?
Det började krypa i magen av att veta att valpen lider och även hur mycket av den onaturliga ensamheten. Många människor har brist på empati och kan inte föreställa sig andras känslor. Länsstyrelsen var där efter anmälan om detta olagliga sätt att ha en hundvalp på. Men de har tydligen hittills inte reagerat för att hjälpa den. Jag kan inte begripa att utbildade djurskyddsinspektörer inte fullgör sitt arbete med att skydda fullständigt hjälplösa djur. Om man inte gör det man är satt att göra inom sin tjänst, ska man inte ha det yrket.
Denna valp kommer att bli mentalt hämmad och man kan även slå fast att om ingen förändring sker – och det utan dröjsmål – också bli handikappad i sitt eget språk livet ut. Det här är inget annat än ett kvalificerat djurplågeri. Valpen kan inte påverka sin situation och förmedla vad den känner och upplever. Om inte huvudet mår bra, så gör inte heller kroppen det.
Ett litet liv blir förstört, ett som behöver tas om hand, få skydd mot faror, få ”språka” och vara social. Så bortkastat om detta får fortgå. Men även om ägaren får tillsägelser som måste följas och tvingas ta in sin valp inomhus, så är det inget som får mig att känna mig tillfreds med det. När människor med tvång beordras att sköta om sina djur bättre, brukar det inte leda till någon nämnvärd förbättring. Åtminstone inte om inte hjärtat är med.
Ägaren till valpen kommer med all sannolikhet inte tycka om den mer eller kunna känna empati för den, eftersom han hittills inte visat det. Risken är oerhört stor att han blir irriterad och arg över att tvingas till något han inte vill eller förmår göra och det går ju ut över valpen.
Om det var jag som var djurskyddsinspektör, så skulle jag inte nöja mig med att fria ägaren, eller ge denne en massa punkter som han måste följa. Jag tycker att det inte är mer än rätt och riktigt att snarast möjligt ta valpen därifrån. Länsstyrelsen i Falköping bör centralt upplysa sina anställda om vad som gäller inom ämnet djurskydd. Man bör även upplysa uppfödaren så att denne förhoppningsvis kollar upp presumtiva köpare och vilken inställning blivande ägare har.
Om sedan ägaren ändå skaffar sig en ny hund tycker jag att Länsstyrelsen utan någon som helst tvekan ska utfärda ett djurförbud.
All heder åt de hundägare som reagerat starkt på detta och anmält det tragiska som denna lilla valp får utstå.
