Av Ginger Sundin Hallgren
Här kommer nu en berättelse till dig och alla andra som liksom jag fascineras av svunna tider och flera decenniers gamla foton. Den utspelar sig runt 1947 och handlar om en collietik som fick namnet – just det, Lassie. Filmen om den äventyrliga hunden Lassie hade sänts på bio 1943 och den blev ju omåttligt populär.
Den blev så omtyckt av min mormors alla tre flickor, att de inte kunde sluta tänka på att få ha en alldeles egen likadan i familjen. De bodde på Norrängsvägen i Stuvsta alldeles utanför Stockholm i ett fyrkantigt hus som morfar själv byggde 1938. Vägen hette förut Skråvägen.
Drömde
De pratade om den där hunden mest hela tiden och kunde inte lägga ifrån sig drömmarna om en hund som kunde vara med och upptäcka deras värld. Föräldrarna gick till slut med på att köpa sig en valp, men på ett villkor – flickorna skulle sköta om hunden alldeles själva. Förhoppningarna ökade efter föräldrarnas löfte.
Morfar hade sett en annons om collievalpar i en tidning och de fanns att titta på i Småland. Det var alldeles för långt för familjen att ta sig på den tiden och de hade ingen bil. Deras granne, Brokvist, fick höra om nyheten och han hade faktiskt ett ärende nere i Småland och han kunde tänka sig att ta med en valp på hemresan åt dem. Han skulle visserligen åka tåg, men det var inga problem enligt honom.
Äntligen
Sagt och gjort, efter en liten tid kom grannen hem från sin tågresa som hade tagit honom sex timmar. Han hade haft den lilla tikvalpen i sin innerficka på sin stora rock och det hade gått mycket bra. Lyckan var fullkomlig. Tiken kostade vid den tiden 100:-.
Nåväl, valpen som nu fick heta Lassie, växte upp i en lugn miljö och fann sig tillrätta.
Mamma, en bekant och morfar pratar med Lassie.
Hon var alltid med barnen på allt de företog sig.
Lassie har busroligt i snön med mamma.
Mamma och Lassie leker på uppfarten till tomten.
Lassie gick alltid lös och hade aldrig halsband på sig utom vid speciella tillfällen, till exempel när hon skulle gå och handla. Flickorna som var i åldern 12-18 hade bara på kul lärt henne att själv gå till affären Petterssons Livs som låg på Yrkesvägen ganska nära deras hem. (Hittills har det stått Stambanevägen, men det var alltså fel uppgift!)
Hon har koll på tomten…
Hunden fick då ett halsband på sig där de satte in ett hopvirat papper med en 25-öring inuti, innanför bandet. På papperet hade de skrivit ”en tablettask”. De sa till henne: gå till Petterssons och handla.
Mamma viskar i örat ”gå och handla”.
Hon gick iväg i rätt riktning, hon visste vägen dit eftersom hon alltid följde med på alla små äventyr. Det fanns inte så många bilar vid den här tiden och de som hade bil kände igen Lassie och körde lugnt.
Grey 1923. Ägare Bror Karlsson Huddinge
Väl där satte hon sig ner utanför och väntade. En dag ringde handlaren Pettersson hem till familjen och sa: Lassie sitter här utanför och vi vet inte vad hon vill?
Mormor sa att det fanns en lapp runt halsen på henne och Pettersson gick ut och tittade. Efter en liten stund kom Lassie bärandes med en tablettask som kostade exakt de 25 ören hon haft med sig, i en liten papperspåse i munnen.
Med på allt
Flickorna och hunden var alltid tillsammans
Utflykt med äventyr i skogen.
och de cyklade ofta med henne bland annat till Långsjön i Segeltorp och till sjön Gömmaren i Huddinge. En liten bit bort från hemmet fanns även en liten damm, vägarna såg ju inte ut som de gör idag och den hade formats av naturen.
Bra utkikspost bilden till vänster och stolt mamma med halvvuxen valp till höger.
Mamma, vänner och Lassie som är mycket intresserad av dammen.
Då och då kom det stora arbetshästar förbi på den breda grusvägen utanför deras tomt och det var det enda hon skällde på. Kanske var det för att de var så stora eller för att hon helt enkelt blev uppspelt och ville hälsa.
Lassie var en inkännande, omhändertagande och modig hund. Hon var väldigt snäll mot katter
Hon gillade grannens katt!
och det fanns det gott om hos de flesta grannarna, hon var också mån om småbarn och höll koll på dem så att de inte skulle skada sig när de hälsade på henne på tomten
Håller ett vakande öga på grannens flicka.
eller vid lekplatsen.
Håller koll så ingen ramlar ner.
Närmsta grannen, Sonja blev så förtjust i Lassie, så hon skaffade också en collie, just den hunden var större i storlek och var svart och vit. Hon fick namnet Lady och båda hundarna umgicks utan problem.
Stig med Lady och Hasse med Lassie.
Mamma på promenad med Lady.
Lyckobringare
På kvällarna träffades alla ungdomar som de kände i Stuvsta vid ”lyktstolpen vid hörnet” samma tid varje kväll, runt 19-tiden.
Majsan, Bert och Hasse.
Flickorna turades om att gå och titta ut genom fönstret om alla de andra var där. Någon av dem ropade sedan; ”gänget har kommit!”.
De tillbringade kvällarna med att prata om den senaste filmen, vilken skådespelare de gillade mest eller stod bara och drog vitsar för varandra. Sådant som ungdomar brukar göra. Lassie var alltid med förstås och hon uppskattades mycket. Hon bidrog till den uppspelta stämningen i gänget.
Hasse med bus på gång.
Klockan 22 skulle de vara hemma och det höll de varje gång. Tider var viktigt. De träffades dock inte på julafton, då var alla hemma för att umgås med sina familjer och få de efterlängtade julklapparna utdelade av tomten.
Blev mor
Hunden hade nu blivit ett par år och hos en granne en bit bort fanns en schäferhane som tydligen också blivit förtjust i Lassie. Det gick inte bättre än att de en dag fick syn på båda hundarna som hade tagit steget fullt ut och nu parade sig. Det fanns inget att göra och på den tiden så lät man det vara. Hon fick sina valpar och var en duktig mamma. En av valparna, en hane, rörde sig lite klumpigt och gick en aning bredbent, så honom döpte de till ”Pettersson” efter livsmedelshandlaren som gick på det viset. Alla valparna fick komma till bra hem.
Efter ytterligare några år så hade Lassie blivit kär i en colliehane och det resulterade i fem valpar.
Inramad blandad kompott på valparna.
Morfar, mormor, Siv, mamma och Maj (sittandes) med Lassie och en av valparna.
Valptitt på gång.
Familjen hade sett ut en hane i Stockholm dit de begett sig för ändamålet. Plötsligt en dag hade en av valparna som då var ett par månader gamla försvunnit spårlöst. De flesta hade inte inhägnat sina tomter vid den här tiden.
Sökandet
Flickorna och Lassie letade efter den lille hela dagen så länge de orkade. De letade vid en liten insjö, gick runt till alla grannar, gick upp på det lilla berget nära hemmet för att se bättre. Men ingenstans stod han att finna.
Undersöker lilla sjön.
De var förtvivlade, men när de kom hem hittade de honom instängd, av ett misstag, i en garderob. Han hade tydligen smugit in där obemärkt under dagens lopp och någon hade skjutit till dörren som man gör av ren reflex. Ingen hade sett eller hört något. Nu var lyckan tillbaka igen och alla kunde slappna av. Även dessa valpar fick sedan också bra hem inte så långt hemifrån.
Åren med Lassie rullade på och hon gladde och förgyllde familjen under hela sitt återstående liv. De flesta hundar blev inte så gamla vid den här tiden och Lassie blev 7 år. Hon är inte glömd, vi pratar ofta om henne och hon finns djupt i våra minnen för alltid.
