Av Ginger Sundin Hallgren
Här kommer nu en berättelse till dig och alla andra som liksom jag fascineras av svunna tider och flera decenniers gamla foton. Den utspelar sig runt 1947 och handlar om en collietik som fick namnet – just det, Lassie. Filmen om den äventyrliga hunden Lassie hade sänts på bio 1943 och den blev ju omåttligt populär.
Den blev så omtyckt av min mormors alla tre flickor, att de inte kunde sluta tänka på att få ha en alldeles egen likadan i familjen. De bodde på Norrängsvägen i Stuvsta alldeles utanför Stockholm i ett fyrkantigt hus som morfar själv byggde 1938. Vägen hette förut Skråvägen.
Drömde
De pratade om den där hunden mest hela tiden och kunde inte lägga ifrån sig drömmarna om en hund som kunde vara med och upptäcka deras värld. Föräldrarna gick till slut med på att köpa sig en valp, men på ett villkor – flickorna skulle sköta om hunden alldeles själva. Förhoppningarna ökade efter föräldrarnas löfte.
Morfar hade sett en annons om collievalpar i en tidning och de fanns att titta på i Småland. Det var alldeles för långt för familjen att ta sig på den tiden och de hade ingen bil. Deras granne, Brokvist, fick höra om nyheten och han hade faktiskt ett ärende nere i Småland och han kunde tänka sig att ta med en valp på hemresan åt dem. Han skulle visserligen åka tåg, men det var inga problem enligt honom.
Äntligen
Sagt och gjort, efter en liten tid kom grannen hem från sin tågresa som hade tagit honom sex timmar. Han hade haft den lilla tikvalpen i sin innerficka på sin stora rock och det hade gått mycket bra. Lyckan var fullkomlig. Tiken kostade vid den tiden 100:-.
Nåväl, valpen som nu fick heta Lassie, växte upp i en lugn miljö och fann sig tillrätta.
Mamma, en bekant och morfar pratar med Lassie.
Hon var alltid med barnen på allt de företog sig.
Lassie har busroligt i snön med mamma.
Mamma och Lassie leker på uppfarten till tomten.
Lassie gick alltid lös och hade aldrig halsband på sig utom vid speciella tillfällen, till exempel när hon skulle gå och handla. Flickorna som var i åldern 12-18 hade bara på kul lärt henne att själv gå till affären Petterssons Livs som låg på Yrkesvägen ganska nära deras hem. (Hittills har det stått Stambanevägen, men det var alltså fel uppgift!)
Hon har koll på tomten…
Hunden fick då ett halsband på sig där de satte in ett hopvirat papper med en 25-öring inuti, innanför bandet. På papperet hade de skrivit ”en tablettask”. De sa till henne: gå till Petterssons och handla.
Mamma viskar i örat ”gå och handla”.
Hon gick iväg i rätt riktning, hon visste vägen dit eftersom hon alltid följde med på alla små äventyr. Det fanns inte så många bilar vid den här tiden och de som hade bil kände igen Lassie och körde lugnt.
Grey 1923. Ägare Bror Karlsson Huddinge
Väl där satte hon sig ner utanför och väntade. En dag ringde handlaren Pettersson hem till familjen och sa: Lassie sitter här utanför och vi vet inte vad hon vill?
Mormor sa att det fanns en lapp runt halsen på henne och Pettersson gick ut och tittade. Efter en liten stund kom Lassie bärandes med en tablettask som kostade exakt de 25 ören hon haft med sig, i en liten papperspåse i munnen.
Med på allt
Flickorna och hunden var alltid tillsammans
Utflykt med äventyr i skogen.
och de cyklade ofta med henne bland annat till Långsjön i Segeltorp och till sjön Gömmaren i Huddinge. En liten bit bort från hemmet fanns även en liten damm, vägarna såg ju inte ut som de gör idag och den hade formats av naturen.
Bra utkikspost bilden till vänster och stolt mamma med halvvuxen valp till höger.
Mamma, vänner och Lassie som är mycket intresserad av dammen.
Då och då kom det stora arbetshästar förbi på den breda grusvägen utanför deras tomt och det var det enda hon skällde på. Kanske var det för att de var så stora eller för att hon helt enkelt blev uppspelt och ville hälsa.
Lassie var en inkännande, omhändertagande och modig hund. Hon var väldigt snäll mot katter
Läs hela texten »
