Anders på uppfarten till sin stuga i Angarn, Vallentuna 2006.
Ginnie, 12 år på besök hos Anders när den första snön hade fallit. Hon kom inte med i full storlek på bilden (längst ner i högra hörnet). Hon har ett täcke på sig så hon inte ska frysa…
Häromdagen hittade jag en liten, väl tummad och något skrynklig lapp där jag förvarar papper och foton. Det var en sådan där som man använder för att komma ihåg saker, som finns i flera olika färger, kommer i tjocka buntar och med klister längs ena kanten.
Någon hade i all hast skrivit ner några ord som dykt upp helt plötsligt och som man vill spara till senare tillfälle och kanske skriva till något. Jag kände genast igen skrivstilen när jag skärskådade den lite närmare. Den måste ha legat där i många år, för jag visste inte att jag hade den här hemma. Det var min mammas och jag blev genast så glad över den för den var så kort, men ändå så kärnfull, poetisk och inspirerande. Jag kände att jag ville göra något med den och beslöt mig för att publicera den, som en liten hyllning till henne.
Så här kommer den:
”Jag ser hur spåren kommer mot mig
Jag har ju gått här förut
Hur lätt det är att hitta hem,
När första snön har fallit”
