Gingers Skriverier

Den här lille hunden kommer aldrig att utsättas för någon stöldrisk.

Av Ginger Sundin Hallgren

Det börjar med att det pyser någonstans eller sipprar ut på ett annat ställe. Men ibland blir det en rejäl punktering. Någon brister i sitt engagemang gentemot sin hund. I en förut så stark relation till sin vän är det något som släpper taget om det förhållande man en gång haft…

Jag såg den lilla bruna, långhåriga chihuahuan uppbunden utanför ICA vid Kvarnbergsplan i Huddinge förra veckan. Hon satt vid en stor cementrundel bara ungefär fyra meter från rondellen. Mängder med bussar, bilar, utryckningsfordon med sirener och blåljus och cyklister så nära inpå. Hunden blev rädd och stressad av att befinna sig mitt i allt detta. Jag är tämligen säker på att det var en tik. Jag kunde inte bara gå förbi henne. Så jag väntade utanför tills ägaren kom ut.

Jag sa vad jag jobbade med och frågade henne om hon visste om alla hundstölder som sker. Det visste hon. Nästa fråga blev om hon visste vad som händer med stulna hundar. Också det hade hon reda på. Min sista undran var vad hon skulle göra om hon kom ut och hunden var borta. Ringa polisen var hennes svar. Men alla vet väl att det inte kommer att ge något. Uppgiven och upprörd gick jag hemåt.

Det går så fort att snabbt plocka upp hunden för den som har bestämt sig. Lika snabbt går det att hoppa på närmsta buss några meter bort och sen är det förmodligen sista gången hunden kommer att bo hos den ägaren igen. Plötsligt fick jag en tanke om hur absurt och märkligt det är att andra människor bryr sig om andras hundar mer än ägaren själv.

Rasen chihuahua är nog den mest lockande hunden för oseriösa människor att vilja stjäla. De symboliserar ju ett högt värde när de sedan säljs eller hamnar på en s.k. ”valpfabrik”. Alla valparna som sedan produceras inbringar ju många tusenlappar och sedan är ruljangsen igång. Hundar har sålts på gatan och kommer fortfarande att köpas av sådana människor som inte har några skrupler.

Jag begriper inte hur man vågar lämna sin hund åt ett öde som ingen vet vad det består av. Är det någon idag som skulle lämna sitt barn i vagnen utanför och gå in för att handla? Nej, det har jag mycket svårt att tro.

Men hundar då? Man kan ju bara hoppas att de står minst lika nära sina ägare som barn gör sina föräldrar. Det ska inte vara någon skillnad, ansvaret och kärleken måste räcka till för alla levande och kännande individer.

Trots all information som skrivits på nätet om hundstölder och hur eftertraktad den lilla rasen är, finns det de som åsidosätter det fulla ansvar vi har för våra vänner.

Häromdagen såg jag hunden igen på samma plats, lika vilsen och otrygg som förra gången. Att lämna sin hund helt hjälplös ser jag som ett stort svek. Den fullständiga läckan verkar nu vara ett faktum som inte går att reparera…  

De här i läder är lika skadliga…

Av Ginger Sundin Hallgren

I förrgår när Macho och jag var på promenad i Huddinge mitt på dagen så stötte vi på en ung kvinna med en mopshane. Hundarna drogs till varandra och allt gick bra, ingen av dem blev upprörda eller skällde. Jag såg ganska snabbt att mopsen tyvärr hade en tunn, svart helstrypslänk på sig. Det var en sådan där som man brukar kalla en ”tyst” kedja för att den inte låter när man rycker i den.

Jag frågade henne om hon hade läst artikeln ”Halsband kan skada” och påpekade riskerna med att använda sådana här. Hon svarade snabbt att en ”expert” hade tränat hennes hund och att hunden ”behövde” en sådan stryplänk. Jag blev alldeles paff. Att höra att hon tyckte det var bra att använda den. Jag såg inget konstigt med hunden, det var en alldeles normal hund som följde sina naturliga hälsningsritualer och regler.  

Alternativet

Jag tipsade istället om att använda en sele för att undvika problem och skador på nacke och strupe. Hon sa att hon hade prövat med det, men att det inte ”fungerade”. Vad då inte fungerade, tänkte jag. Jag förstod sen att den där tränaren inte tänkte på hundens bästa, varken fysiskt eller på annat sätt. Han eller hon var alldeles säkert en sådan människa som skulle träna lydnad på ett auktoritärt sätt, eftersom valet blev en strypande länk som ”inlärningsteknik” och straff som främsta metod.

Men det går ju alldeles utmärkt att träna hundar med en sele på sig. De ska inte behöva ha något runt den ömtåliga halsen, som utan tvivel orsakar smärtor och starkt obehag. Ingen hund behöver stryphalsband. Det finns de som inte använder några redskap alls i sin träning av hundar. Och de är de riktiga tränarna som har kunskap i både inlärning och etologi.    

Oengagerad

I ett försök att rädda den lille hunden från stryplänken frågade jag henne om hon visste vilka skador det kan bli, men hon slog ifrån sig och försvarade sig med att hon litade på ”tränaren”. Till slut sa jag: så du vill skada din hund? Hon svarade med att säga: ja, det vill jag. Då blev jag så upprörd av hennes nonchalans och brist på empati, så det enda jag fick fram var med ren frustration: ja, det var ju bussigt!

Göra skillnad

Häromdagen visade man ju på nyheterna att SKK skulle ta tag i frågan om kortnosade hundar och deras problem med andningen. Det är ju bra. Men man missade att betona att dessa hundar inte ska ha strypande halsband på sig. Enligt mitt tycke ska man inte använda halsband över huvud taget – inte på någon hund. Så jag riktar mig nu till SKK att göra ett uttalande om det olämpliga i att använda strypande halsband. Dessa hundar har ju redan svårt med andningen och sätter man dessutom på ett helstryp, riskerar hundarna att få syrebrist om hunden eller ägaren drar i kopplet. Detta medför risk för påverkan på hjärnan. Dessutom finns det risk för skador på luftstrupen och ögonen.