Den här lille hunden kommer aldrig att utsättas för någon stöldrisk.
Av Ginger Sundin Hallgren
Det börjar med att det pyser någonstans eller sipprar ut på ett annat ställe. Men ibland blir det en rejäl punktering. Någon brister i sitt engagemang gentemot sin hund. I en förut så stark relation till sin vän är det något som släpper taget om det förhållande man en gång haft…
Jag såg den lilla bruna, långhåriga chihuahuan uppbunden utanför ICA vid Kvarnbergsplan i Huddinge förra veckan. Hon satt vid en stor cementrundel bara ungefär fyra meter från rondellen. Mängder med bussar, bilar, utryckningsfordon med sirener och blåljus och cyklister så nära inpå. Hunden blev rädd och stressad av att befinna sig mitt i allt detta. Jag är tämligen säker på att det var en tik. Jag kunde inte bara gå förbi henne. Så jag väntade utanför tills ägaren kom ut.
Jag sa vad jag jobbade med och frågade henne om hon visste om alla hundstölder som sker. Det visste hon. Nästa fråga blev om hon visste vad som händer med stulna hundar. Också det hade hon reda på. Min sista undran var vad hon skulle göra om hon kom ut och hunden var borta. Ringa polisen var hennes svar. Men alla vet väl att det inte kommer att ge något. Uppgiven och upprörd gick jag hemåt.
Det går så fort att snabbt plocka upp hunden för den som har bestämt sig. Lika snabbt går det att hoppa på närmsta buss några meter bort och sen är det förmodligen sista gången hunden kommer att bo hos den ägaren igen. Plötsligt fick jag en tanke om hur absurt och märkligt det är att andra människor bryr sig om andras hundar mer än ägaren själv.
Rasen chihuahua är nog den mest lockande hunden för oseriösa människor att vilja stjäla. De symboliserar ju ett högt värde när de sedan säljs eller hamnar på en s.k. ”valpfabrik”. Alla valparna som sedan produceras inbringar ju många tusenlappar och sedan är ruljangsen igång. Hundar har sålts på gatan och kommer fortfarande att köpas av sådana människor som inte har några skrupler.
Jag begriper inte hur man vågar lämna sin hund åt ett öde som ingen vet vad det består av. Är det någon idag som skulle lämna sitt barn i vagnen utanför och gå in för att handla? Nej, det har jag mycket svårt att tro.
Men hundar då? Man kan ju bara hoppas att de står minst lika nära sina ägare som barn gör sina föräldrar. Det ska inte vara någon skillnad, ansvaret och kärleken måste räcka till för alla levande och kännande individer.
Trots all information som skrivits på nätet om hundstölder och hur eftertraktad den lilla rasen är, finns det de som åsidosätter det fulla ansvar vi har för våra vänner.
Häromdagen såg jag hunden igen på samma plats, lika vilsen och otrygg som förra gången. Att lämna sin hund helt hjälplös ser jag som ett stort svek. Den fullständiga läckan verkar nu vara ett faktum som inte går att reparera…
