Så här ska det se ut – tomt på hundar. Bild från Huddinge Hembygdsförening. Text under bilden: ”Konsumbutiken i Fullersta bio strax efter att byggnaden blev färdig 1933.”
Av Ginger Sundin Hallgren
Förra året tipsade en vän till mig om en blogg (sociala hundar) där bland andra Dan Porsfelt skriver om ditt och datt. Hon sa att det hon läst handlade om statistik när det gäller hundstöldernas antal och att mitt namn förekom där. Jag tittade in och läste det inlägget hon nämnde; ”Hundtjyven i pizzan?”.
Jag blev upprörd efter att jag hade läst färdigt alla kommentarerna. Här är några som jag tycker är underliga och rätt usla, när det handlar om levande varelser som stjäls. Jag citerar inte hela texter, utan bara det som jag satt och gapade åt när jag skummade igenom inläggen. Vill man läsa allt, kan man ju titta in själv. Uttalandena tyder på brist på insikt och bristande inlevelseförmåga när det gäller vad som händer med en stulen hund.
”Asta” skrev: ”Vill man leva måste man ju ta risker och en sådan risk kan ju vara att få hunden stulen”. Några rader ner: ”I vårt hem är det nog hunden som är mest värdefull dessutom:-)”.
”Ulf” skrev: ”…men jag tänker fortsätta att sätta fast Nelson i flaggstången utanför ICA när jag är inne och handlar”.
”Sara” skrev: ”Sedan är det väl så att man gör som man vill med sin hund… alltså om man vill ta med hunden och handla och binda upp den utanför. Jag personligen skulle bara göra det i absoluta nödfall”.
De följande tre respekterar jag allra mest för deras inlägg:
• Anne Eklund för sina allmänt kloka ord och när hon skriver att en hundstöld är en hundstöld för mycket.
• Ing-Marie för ett konstruktivt inlägg som för fenomenet med hundstölder längre fram mot en lösning. ”Hur kan vi förebygga detta?”
• Bosses Hundhjälp för att ni kämpar så mycket och ger oss fakta.
Det som jag ifrågasätter mest av allt är dessa uttryck av Dan Porsfelt:
1. ”Ja, låt du Nelson vakta flaggstången även i fortsättningen!”
Många människor som läser den meningen kan lätt förledas att tro att det är ok att sätta hunden obevakad och kan få godtrogna människor att invaggas i en falsk trygghet. Hur kan man ge ett sådant råd?
2. ”Men lösningen är inte färre hundar vid hundkrokarna, utan fler;)”.
Det här anser jag är ett chockerande uttalande. Om fler hundar kommer att sitta fast vid en krok i väggen och riskera att aldrig få komma hem igen, ja, då kommer tveklöst hundstölder att öka ännu mer. Plötsligt så har den som är ute i onda avsikter fler att välja på.
3. ”Hur vi kan förebygga problemet – oavsett dess storlek? Kunskap är början, i alla fall”.
Ödmjukhet och säkerhetstänkande är nog en bättre början. ”Kunskap” genom statistik har aldrig hjälpt hundar förut. Att det är osannolikt är ingen garanti för att det inte händer. Dessutom representerar hundar idag ett så stort värde och det är ju förmodligen ingen hundtjuv som kan motstå det tillfället att tjäna en extra hacka.
Porsfelt börjar sin text med att skriva: ”Att ens hund försvinner är ju en mardrömslik tanke”. Varför förringa den tanken med statistik?
Undrar om han själv lämnar sin hund utan någon som helst uppsikt och hur han då skulle känna sig om hans egen hund försvann spårlöst, efter att bara ha stirrat sig blind på statistik…
Hundstölder kommer tyvärr alltid att förekomma eftersom verkligheten ser ut som den gör idag. Denna verklighet måste man acceptera och leva därefter. Många kanske viftar bort varningar med: ”Man kan inte gå omkring och oroa sig och vara rädd hela livet”.
Men det är ju inte det man ska vara. Det är stor skillnad på att vara rädd och att vara medveten och beredd. Det blir man enklast genom att förebygga att man någonsin hamnar i den situationen – att aldrig lämna sin hund utan uppsikt.
Jag tycker även att man bör vara tacksam över att människor pratar eller på andra sätt sprider problemet ännu mer till andra, intet ont anande hundägare.
Finns det inga hundar att stjäla, så upphör ju hundstölderna…
