Gingers Skriverier

Macho ligger tryggt bakom Anders i tv-soffan.

Av Ginger Sundin Hallgren

Kollade in på dognews.se nyligen och fick en väldigt obehaglig känsla när jag läste om personen som går omkring och dödar hundar och katter i Motala. Världen har alltid varit lite galen, men nu verkar det som om den blir galnare och mer skrämmande för var dag som går – i alla fall när man lyssnar på nyheterna.

Man undrar ju då spontant varifrån personen/personerna får tag på alla dessa djur som får sätta livet till. Enligt mig och många andra så varnar man för att lämna hundar ensamma på till exempel tomter, i bilen, utanför affären, på utställningar och i hundgårdar. Det är så lätt att locka till sig en hund från en tomt när ingen är där eller befinner sig inomhus. Det går på ett litet kick. Puts väck.

Att människor tar en hund från en bil händer också ibland, antingen den sitter i skuffen med luckan på glänt med en ”krok”, en gallergrind som ska förhindra stöld och även svalka hunden, eller om bilen är helt stängd. Människor som är påverkade av något har inga hämningar och gör vad som helst för att få det de vill.

Det är ännu enklare att ta hundar som sitter obevakade och helt skyddslösa utanför affärer.

Man läser och hör emellanåt om hundar som stulits medan ägaren har varit på annan plats när det har varit utställningar.

Det är heller ingen match för någon att ta sig in i en hundgård om bara modet, motivationen och viljan finns.

Det är superviktigt och riktigast att våra hundar inte ska vara ensamma och absolut inte lämnas ”vind för våg” där de inte har någon chans att komma undan en människa som inte vill den gott. Jag förstår inte de människor som törs lämna sin vän utan en tanke på alla risker som finns runt omkring oss hela tiden.

I alla tider har hundar stulits och det kommer alltid att hända igen ”i alla tider” framöver. Vi måste alla arbeta aktivt för att det ska vara en bra värld för hundar att leva i.

Hjälp till med att upplysa människor – gå ut på gator och torg och gör din röst hörd. Skriv, sprid vidare och gör vad just du kan för att förhindra att alla dessa fina hundar som alla har en fin själ och bara vill oss väl, plötsligt en dag rycks bort från oss.

Hundar ska vara med!

Nja, det vete sjutton…

Av Ginger Sundin Hallgren

För många år sen när jag levde med min Jack Russell Ginnie, träffade jag på en hundägare med en japansk spets, en hane. Jag frågade om de fick hälsa, för jag tyckte att Ginnie såg ut att vilja det. Ägaren sa att det gick bra och jag släppte fram henne, men jag såg genast att hans hund inte var så intresserad av det.

Hunden kollade in Ginnie, men vände sig sedan om och vände även bort sitt ansikte. Det verkade som om ägaren skämdes över sin hunds agerande för att den inte ”hälsade” på min. Så han började pressa hunden och vände resolut honom framåt igen tills båda hundarna fick ögonkontakt. Han sa till hunden; men gå och hälsa då!

Det kändes inte bra för mig att han gjorde så mot sin hund, så jag sa att hunden inte alls behövde det om den inte ville. Stämningen blev lite spänd så jag sa med glad ton; det går nog bättre nästa gång. Ägaren gick iväg och jag tyckte synd om hunden som fick bassning för detta tydliga språk den visade oss alla.

Vad som säkerligen skulle ha hänt om ägaren skulle ha framhärdat, var att antingen hans eller min hund skulle ha sagt ifrån om de tvingades komma varandra för nära. Och det går ju aldrig att förutsäga hur pass snabbt de skulle säga till varandra eller på vilket sätt och hur hårt de skulle ta i för att den andra skulle vika undan.

Ägaren ville säkert väl när jag hade frågat om de fick hälsa och ville inte säga nej till ett litet möte. Men som jag såg det så utgick han nog från ett förmänskligande perspektiv att ha hund på. Det är mycket vanskligt att tänka i de banorna, för det går alltid snett om vi applicerar våra tankar, känslor och beteenden på våra hundar.  

Så tvinga inte din hund att hälsa på en annan hund om den inte visar ett genuint och positivt intresse först. Det kan sluta med att båda ägarna får stå till svars för skador som uppstår på de två ”kombattanterna”.

Dessa har för länge sedan gömts i en kasse…

Eftersom det här är så viktigt, så väljer jag att sätta in denna artikel av Anders här.

 Här kommer nu sista delen i serien ”Die hard” om företeelser i hundvärlden som inte vill försvinna, trots att både forskning, erfarenhet, etik och logik säger att de är fel.

Die Hard 3

Halsband kan skada

 Av Anders Hallgren

Av tradition har många hundägare koppel och halsband på sina hundar för att ha dem under kontroll. I och med att hundträning blev allmän använde man koppel och halsband som metod i ”dressyren”, som det heter enligt en gammal term.

 Snart utvecklades stryphalsbanden, för de ansågs effektivare med att tvinga hundar till lydnad. Man utgick från att smärta och hårda krav var det som hundar lärde sig lyda genom. Ryck i kopplet blev snart den vanligaste träningsmetoden och var i bruk i alla tillfällen man tränade. Föga anade man då hur skadligt det kunde vara …

Ett känsligt område

Tidigt i mitt arbete såg jag hundar vars problembeteende berodde på olika skador och sjukdomar. Det var i många fall tydligt, ofta att hundar höll sina huvuden på speciella sätt, till exempel hakan lågt och nosen upp, att jag började misstänka problem runt nacke och hals.

Mitt samarbete med fysioterapeuter av olika slag utvecklades raskt under 1970-talet. Många påpekade redan då att halsband var olämpligt för hundar och då alldeles speciellt stryphalsband.

Nackskador

Halsen är det mest olämpligaste stället att sätta ett halsband på… Använd en ergonomisk sele istället – det finns många att välja mellan. Bild från ”Ryggproblem hos hund”. (Kommentar: Ginger)

En vanlig effekt av halsband, om hunden eller hundägaren drar i kopplet, är skador på nackens kotor. I min undersökning från 1994 (se nedan) kunde konstateras att en fjärdedel av hundarna i materialet hade påverkan på nackkotorna. Den norske veterinären Are Thoresen undersökte nacken på 350 hundar som kom till hans klinik av olika orsaker. Han fann att 78% av dessa hundar hade nackskador och nästan alla hade halsband. 

Strupen

Tryck på din luftstrupe så får du känna hur en hund som har halsband känner det. Sedan är det ju lätt att föreställa sig hur det skulle kännas med ett stryphalsband. Strupen är extremt känslig och man undrar hur många fall av trakeal-kollaps (trakea = luftstrupen) som orsakas av upprepad mekanisk påverkan med halsband.

Blodflödet påverkas

När en hund drar i kopplet, eller om hundägaren drar eller rycker, hämmas blodflödet bland annat upp till hjärnan. Samma effekt utvecklas snabbare hos hundar som har stryphalsband, då de dessutom spänner musklerna där halsbandet stryper till, för att försöka skydda sig. Symtomatiskt nog har de här hundarna ofta spända muskler när de bär halsband.

Effekten av det hämmade blodflödet blir med all sannolikhet huvudvärk, precis som hos människor som spänner nackmusklerna och får spänningshuvudvärk. Detta leder ofta till irritation och hos hundar kan det gå ut över relationen till andra hundar och andra problembeteenden. Man har dessutom kunnat se hur trycket från halsband har förorsakat ögonskador hos hundar (se referenslistan).

Whiplash

Kraftiga ryck – oavsett typ av halsband – kan ge whiplash-skador. I det här fallet är hundar lika känsliga som människor – vi är ju så lika varandra anatomiskt. Det hänger bland annat ihop med hur tungt huvudet är i förhållande till halsens längd och kraften i påverkan.

Halsbandets placering

Det har blivit mer vanligt att placera halsbandet högt uppe vid öronen på hundar efter hundprogram i TV. Där ligger nerver närmare ytan än längre ned på halsen. Ett ryck som tar i det partiet gör ont, vilket är orsaken till att det är mer ”effektivt”. Men att träna hundar genom att tillfoga dem smärta kan inte anses vara etiskt försvarbart. Svullnar musklerna i de här områdena är då risken större att de kan komma att trycka på dessa nerver med kronisk smärta som följd.

Dessutom kommer halsbandet närmare det tunna tungbenet bakom strupen och det kan knäckas om ett ryck i ett stryphalsband blir kraftigt.

Ändå finns det folk som …

Läs hela texten »

Nöjd och stressfri, får vara sig själv och ta egna initiativ.

Av Ginger Sundin Hallgren

Inga kommandon, inga krav, inga knep, inga kalla ord = nöjd hund.

Så länge hunden får alla sina grundläggande behov tillgodosedda, så blir det inga problem.

Tiger och Bäver, men ingen valp…

Av Ginger Sundin Hallgren

Tänk att ibland tycker jag att det är människan som är det allra största och farligaste rovdjuret. Jag läste om lilla 10-veckors valpen på dognews.se häromveckan. Hundägaren hade slagit ihjäl den för att den skulle ha varit ”aggressiv” mot barnen. Det var nog något av det värsta jag hört.

Men jag tänker också på vad som händer med barnen som kanske bevittnat detta. Risken är stor att de tar efter sin förälder och blir likadana. Och bör de ens vistas i detta hem?

Det är mycket märkligt och tragiskt att hundägaren inte hörde av sig till uppfödaren för att om möjligt kunna lämna tillbaka den om han nu inte trivdes med att ha en hund i sitt liv. Det kan möjligen också vara så att han köpt den till barnen som en ”leksak” och att han tänkt att barnen skulle klara av allt vad det innebär att ha hand om ett litet liv. Men att en så pass liten valp skulle vara aggressiv är inte sannolikt.

Hundens natur

Nej, här måste man gå tillbaka till naturen för att se vad som motiverar valpar. Hur ser det ut i en familj med vildhundar eller vargar? Alla kämpar för att överleva, skaffa föda och gräva ut en lya för skydd

Det är viktigt för en valp att få låtsaskampa ibland med ett syskon i kullen eller en människa när den tagits ifrån sin mamma. När de blir större måste de ju kunna lägga ner ett byte.

Det enda sättet för en valp att förstå sin omgivning är att använda luktsinnet, munnen och sina tänder. Så självklart och naturligt för arten som sådan. Det är det verktyg som gäller först och främst. Valpar måste få känna sig fram med sin mun och tänder utan att bli straffade för det.

Vad gör man?

När man har en liten vildbase till valp som prövar sig fram i livet med det enda den känner till, så måste man acceptera och respektera att det är på det här viset. Den kan självklart inte tänka i termer som vi gör.

Man måste även instruera barnen i hur de ska bete sig – inte skrika, springa omkring, hetsa och bli arga på valpen, den vet ju inte bättre. Om valpen till exempel tar tag i deras kläder så säg till dem att försiktigt – för att inte orsaka rädsla – försök öppna munnen och ge den något annat att leka med. Barnen kan lära sig att klippa till småbitar av hundgodis och lägga i små askar att öppna. Då får den utlopp för sin energi och upptäckarlust och blir därmed stimulerad enligt naturens sätt att göra en hund nöjd och tillfreds.

Tänk till

Man får utrusta sig med ett stort tålamod och se till att vara påläst ordentligt om hunddjurs beteenden. Avled med något annat att bita i om den nu prövar hur din hand eller dina kläder smakar och luktar. På promenaden kan du kasta ut småbitar av godis som den får leta upp – på naturens sätt – istället för att kanske bita i kopplet eller pröva att bita i dina skor.

Lägg undan mattor du är rädd om och skaffa ett gäng trasmattor som det inte gör något om de blir åtgångna en aning. Tids nog lugnar valpen ner sig och du kan byta tillbaka till det du hade.

Till sist, skaffa inte hund om du inte är fullproppad med tid och tålamod, kunskapstörst och kamrattänkande för ett gott och långt hundliv.