Tiger och Bäver, men ingen valp…
Av Ginger Sundin Hallgren
Tänk att ibland tycker jag att det är människan som är det allra största och farligaste rovdjuret. Jag läste om lilla 10-veckors valpen på dognews.se häromveckan. Hundägaren hade slagit ihjäl den för att den skulle ha varit ”aggressiv” mot barnen. Det var nog något av det värsta jag hört.
Men jag tänker också på vad som händer med barnen som kanske bevittnat detta. Risken är stor att de tar efter sin förälder och blir likadana. Och bör de ens vistas i detta hem?
Det är mycket märkligt och tragiskt att hundägaren inte hörde av sig till uppfödaren för att om möjligt kunna lämna tillbaka den om han nu inte trivdes med att ha en hund i sitt liv. Det kan möjligen också vara så att han köpt den till barnen som en ”leksak” och att han tänkt att barnen skulle klara av allt vad det innebär att ha hand om ett litet liv. Men att en så pass liten valp skulle vara aggressiv är inte sannolikt.
Hundens natur
Nej, här måste man gå tillbaka till naturen för att se vad som motiverar valpar. Hur ser det ut i en familj med vildhundar eller vargar? Alla kämpar för att överleva, skaffa föda och gräva ut en lya för skydd
Det är viktigt för en valp att få låtsaskampa ibland med ett syskon i kullen eller en människa när den tagits ifrån sin mamma. När de blir större måste de ju kunna lägga ner ett byte.
Det enda sättet för en valp att förstå sin omgivning är att använda luktsinnet, munnen och sina tänder. Så självklart och naturligt för arten som sådan. Det är det verktyg som gäller först och främst. Valpar måste få känna sig fram med sin mun och tänder utan att bli straffade för det.
Vad gör man?
När man har en liten vildbase till valp som prövar sig fram i livet med det enda den känner till, så måste man acceptera och respektera att det är på det här viset. Den kan självklart inte tänka i termer som vi gör.
Man måste även instruera barnen i hur de ska bete sig – inte skrika, springa omkring, hetsa och bli arga på valpen, den vet ju inte bättre. Om valpen till exempel tar tag i deras kläder så säg till dem att försiktigt – för att inte orsaka rädsla – försök öppna munnen och ge den något annat att leka med. Barnen kan lära sig att klippa till småbitar av hundgodis och lägga i små askar att öppna. Då får den utlopp för sin energi och upptäckarlust och blir därmed stimulerad enligt naturens sätt att göra en hund nöjd och tillfreds.
Tänk till
Man får utrusta sig med ett stort tålamod och se till att vara påläst ordentligt om hunddjurs beteenden. Avled med något annat att bita i om den nu prövar hur din hand eller dina kläder smakar och luktar. På promenaden kan du kasta ut småbitar av godis som den får leta upp – på naturens sätt – istället för att kanske bita i kopplet eller pröva att bita i dina skor.
Lägg undan mattor du är rädd om och skaffa ett gäng trasmattor som det inte gör något om de blir åtgångna en aning. Tids nog lugnar valpen ner sig och du kan byta tillbaka till det du hade.
Till sist, skaffa inte hund om du inte är fullproppad med tid och tålamod, kunskapstörst och kamrattänkande för ett gott och långt hundliv.
