”Hänger du med nu då?”
Av Ginger Sundin Hallgren
Ja, så säger Tore med ett retfullt flin på läpparna till sin fru varje gång han ser en hundägare från köksfönstret, där hunden går längst fram med ägaren en längre bit bakom. ”Vem är det egentligen som går ut med vem?”
Ja, den frågan har ju i ”alla tider” ställts högljutt av många människor när de gjort sig lustiga över scenen där hunden alltid går före ägaren på promenaden. Men jag kan bara se fördelar med det.
• Jag kan se om Macho går ”rent” och om han väger över på ett visst ben eller inte när han stannar till. Han kan ju ha ont i ena benet och därför bara lyfter på det som inte smärtar.
• Minsta lilla antydan till att halta kan jag se innan det eventuellt blivit värre.
• Han känner sig friare än om han ska gå vid sidan.
• Jag kan se om han reagerar på något han kliver på som kan ge mig en fingervisning om vad det var och vilket ben som ”drabbades”, och var på benet det möjligen fastnade något som jag kan ta bort på en gång så det inte blir värre.
• Det går också att bedöma om hans kondition är densamma eller om han verkar tappa orken.
• Om han känner en stark lukt från en annan hund som strax kan dyka upp runt ett hörn, så är jag förberedd. Jag ser det på hans nos som börjar valla runt eller om han börjar bli lite mer ”på”.
• När han hittar något som är intressant för honom, men som han inte bör stoppa i sig, kan jag tydligt se hans intresse långt innan vi båda får syn på det. Hans plötsliga ändring av nosrörelserna skvallrar för mig att jag måste vara observant.
• Känner han en speciell doft från en löptik och han kompletterar det med att koncentrera sig mer med öronen och reser dem, så kan jag välja en annan väg så han slipper bli stressad.
• Om han hör några ljud som han reagerar starkt på, kan jag försöka avgöra vad det är och var det kommer ifrån. Beroende på vad det är kan jag välja att antingen hålla för hans öron tills han har lugnat sig eller avleda med några godbitar i gräset.
• När han vill välja väg så upptäcker jag det snabbt och hänger med. Han måste få känna att han har kontroll över sitt liv, s.k. egenkontroll och inte bara gå dit jag vill. Om han får välja blir han ju mer tillfredsställd av att kunna vara den han skulle vara om han levde fritt. Alla djur måste få ha en s.k. ”bestämmanderätt”, för att de ska kunna må bra. Att inte kunna utöva sina önskningar och impulser, gör att de blir stressade och begränsade i sin kommunikation. Precis som vi måste de kunna meddela sig, annars riskerar de att bli passiva. Det kan i värsta fall leda till ”inlärd hjälplöshet”, till och med en depression.
• Jag har även nytta av att kunna se honom bakifrån, när det gäller vikten och formen på honom. ”Undrar om han inte har lagt på sig lite nu?” eller ”Men, vad smal han ser ut – det måste vi kolla upp.”
Ja, det finns säkert mer än detta som ger fördelar av att hunden får gå så vi ser den framför oss hela tiden.
Den ska inte komma efter eller tvingas gå vid sidan. Den hinner ju inte att undersöka sin värld när det bara finns de två alternativen till promenadsätt.
