Äldre keramikfat från Upsala Ekeby (gammal stavning på Uppsala).
Av Ginger Sundin Hallgren
Angående en fråga som dök upp på nätet om vad morrhåren på en hund är till för, så sökte jag på Google för att få veta exakt. Jag fick bl.a. en träff från tidningen ”Illustrerad Vetenskap” som jag tyckte hade ett uttömmande och seriöst svar.
Läste på olika forum och blev förvånad över hur många människor som tycker att det är ok att raka bort morrhår. Man gör det till och med regelbundet. Ännu värre är det, när man inte bara klipper bort dem, utan även anser att det fungerar alldeles utmärkt att rycka bort dem.
Nonchalans
Några säger att det inte gör något för hunden, det går lika bra ändå. ”Det känns ju inte”. ”Det märks inte på honom”. Men vad vet vi om det? Hunden känner med all sannolikhet någon form av obehag. Tillsammans fungerar dessa strån som ett enhetligt organ och är placerat där för att fylla en funktion.
Att gå och klippa sig känns inte, det vet vi alla. Men dessa strån är uppbyggda på ett annat sätt och det går inte att jämföra på det viset.
Många kallar företeelsen för misshandel. Kanske man även kan lägga till ordet vanvård. Jag vill i alla fall vårda min hund och det innebär att hela han ska vårdas. Han ska finnas hos mig med allt han har på sig.
De hör till
Med etiska mått sett, så kan jag inte acceptera sådana procedurer. Vem har rätten att ta bort det som hundar är födda med? Eftersom morrhåren även kan kallas ”känselspröt” så är de ju ytterst känsliga för beröring.
Det finns bevisligen många känselceller som arbetar där innanför när de behövs. Om hunden stöter till med ett avklippt spröt mot något den inte tänkt sig röra vid, så är det förmodligen inte långt ifrån att även träffa på nerver där de är fästa innanför kinden.
I slutänden tror jag att det bara handlar om utställningar, utseende och pengar när man gör så här. I de allra flesta fallen handlar det tveklöst om människans egoistiska sida och inte om hundens välbefinnande.
Lyssna till ditt hjärta och till vad din hund säger dig.
