Det här är Tess, en 13-årig bordercolliemix, som bor och har det bra hos mina släktingar i Oregon.
Av Ginger Sundin Hallgren
Jag vill tycka till lite om ämnet ”Lydnad” som tyvärr verkar vara det allra viktigaste idag när det gäller att umgås med sin hund. I själva ordet så tycker jag att det andas negativitet, makt och styrande över en individ. Dessutom visar det att det bara fungerar som en envägskommunikation. Jag vill inte ha någon makt över min hund, som bara gagnar mina egna viljor.
Jag kan ha makt över mina slantar, vad jag äter och vilka kläder jag sätter på mig. Men att min hund bara ska göra som jag vill tycker jag känns galet. Det gynnar inte samarbetet och inte förståelsen heller för en hunds naturliga beteende.
Min hund ska inte vara någon som fogar sig efter mig. Vi finns till för varandra och jag måste acceptera honom som den han är. Det är snarare så att jag måste sätta mig in i hur han tänker med allt vad det kan innebära. Jag vill ju ha en glad hund som vill vara med mig för att det är roligt.
Jag vill vara nyfiken på min hund under hela hans liv och ständigt försöka utöka mina kunskaper. Jag vill hellre att han införlivar mig i sin fantastiska värld än att jag inkräktar på hans integritet och på så sätt förringar hans beteende.
Dessutom så ser jag att människor inte verkar glada när de behandlar sina hundar auktoritärt med stela kommandon och höga krav. De ser snarare ut att vara arga och irriterade på sin hund hela tiden. Det kan ju inte vara särskilt roligt att gå genom livet med sin hund på det viset. För mig så ser det så tokigt och främmande ut.
Att ha hand om en hund ska inte och behöver faktiskt inte vara en maktkamp med inslag av irritation, stränghet, fysiskt våld, arga ord och förbud i överflöd. Relationen ska bygga på intresse, nyfikenhet, empati och en vilja att bjuda på sig själv.
Jag tycker inte det är viktigt att hålla på en massa regler hit och dit, eftersom jag vill ha en hund som ser mig som sin största trygghet och som den alltid kan komma till utan att få några bannor för något den gjort. Jag anser att en hund inte kan göra något som helst fel, eftersom den bara följer sin natur.
Att straffa sin hund leder inte till något positivt. Det ser man om man tittar på hundars kroppsspråk när någon har tagit i för hårt. Hundarna visar ju då rädsla och kan ibland även ge ifrån sig ett gnäll eller andra smärtläten som tydligt låter omgivningen få veta att den förmodligen har tappat sitt förtroende.
Jag vill ha en hund som är sig själv med hela sitt register av läten, mimik och kroppshållning – en som får morra, skälla och visa vad han känner på olika sätt. Det vill och måste jag respektera och acceptera. Det är min hunds personlighet och sätt att kommunicera med mig. Något annat sätt har han ju inte.
Det är upp till mig att tolka hans beteenden på rätt sätt. Det vill säga att inte förmänskliga honom utan att istället tänka lite bredare och ”vildare”. Det är ju mer spännande att befinna sig i ”vildmarkerna” – där kan ju han vara min tolk.
Kort sagt – en hund som törs!
