Gingers Skriverier

Tiger och Bäver, men ingen valp…

Av Ginger Sundin Hallgren

Tänk att ibland tycker jag att det är människan som är det allra största och farligaste rovdjuret. Jag läste om lilla 10-veckors valpen på dognews.se häromveckan. Hundägaren hade slagit ihjäl den för att den skulle ha varit ”aggressiv” mot barnen. Det var nog något av det värsta jag hört.

Men jag tänker också på vad som händer med barnen som kanske bevittnat detta. Risken är stor att de tar efter sin förälder och blir likadana. Och bör de ens vistas i detta hem?

Det är mycket märkligt och tragiskt att hundägaren inte hörde av sig till uppfödaren för att om möjligt kunna lämna tillbaka den om han nu inte trivdes med att ha en hund i sitt liv. Det kan möjligen också vara så att han köpt den till barnen som en ”leksak” och att han tänkt att barnen skulle klara av allt vad det innebär att ha hand om ett litet liv. Men att en så pass liten valp skulle vara aggressiv är inte sannolikt.

Hundens natur

Nej, här måste man gå tillbaka till naturen för att se vad som motiverar valpar. Hur ser det ut i en familj med vildhundar eller vargar? Alla kämpar för att överleva, skaffa föda och gräva ut en lya för skydd

Det är viktigt för en valp att få låtsaskampa ibland med ett syskon i kullen eller en människa när den tagits ifrån sin mamma. När de blir större måste de ju kunna lägga ner ett byte.

Det enda sättet för en valp att förstå sin omgivning är att använda luktsinnet, munnen och sina tänder. Så självklart och naturligt för arten som sådan. Det är det verktyg som gäller först och främst. Valpar måste få känna sig fram med sin mun och tänder utan att bli straffade för det.

Vad gör man?

När man har en liten vildbase till valp som prövar sig fram i livet med det enda den känner till, så måste man acceptera och respektera att det är på det här viset. Den kan självklart inte tänka i termer som vi gör.

Man måste även instruera barnen i hur de ska bete sig – inte skrika, springa omkring, hetsa och bli arga på valpen, den vet ju inte bättre. Om valpen till exempel tar tag i deras kläder så säg till dem att försiktigt – för att inte orsaka rädsla – försök öppna munnen och ge den något annat att leka med. Barnen kan lära sig att klippa till småbitar av hundgodis och lägga i små askar att öppna. Då får den utlopp för sin energi och upptäckarlust och blir därmed stimulerad enligt naturens sätt att göra en hund nöjd och tillfreds.

Tänk till

Man får utrusta sig med ett stort tålamod och se till att vara påläst ordentligt om hunddjurs beteenden. Avled med något annat att bita i om den nu prövar hur din hand eller dina kläder smakar och luktar. På promenaden kan du kasta ut småbitar av godis som den får leta upp – på naturens sätt – istället för att kanske bita i kopplet eller pröva att bita i dina skor.

Lägg undan mattor du är rädd om och skaffa ett gäng trasmattor som det inte gör något om de blir åtgångna en aning. Tids nog lugnar valpen ner sig och du kan byta tillbaka till det du hade.

Till sist, skaffa inte hund om du inte är fullproppad med tid och tålamod, kunskapstörst och kamrattänkande för ett gott och långt hundliv.

Hundar ska vara fria – inte vara inburade och gå miste om själva livet!

Av Ginger Sundin Hallgren

Jag snappade upp att det kommit en ny bur för hundar på marknaden – tyvärr måste jag säga. Den har en garderob som tillbehör med integrerad spegel…

(Bokstaven K står för kommentar).

K: Nu är det ju så att hundar inte bryr sig om att det sitter en spegel vid sin bur – den fyller ingen funktion. Som om hundar skulle bry sig om hur de ser ut, det är bara människor som gör.

• I den övertydliga ”säljande” texten menar man att det kan vara svårt att ha en hund och samtidigt ha ett prydligt hem…

K: Ett hem åt en hund måste få vara lite stökigt, annars så blir hunden mer som en sak som bara ska ligga stilla och varken synas eller höras, få leka eller busa runt. Att vara hundägare betyder att det ska vara lite arbete och lite besvär – det gagnar relationen.

• Det står t.ex. att man nu slipper ha hundens jacka liggandes på golvet…

K: Men det är väl inte många som har det så hemma, alltid finns det väl någon krok för just det ändamålet. Det är inget stort problem som måste lösas med en speciell bur.

• Man nämner också att man slipper snubbla över bollen i vardagsrummet…

K: Men vi hundägare har nog så pass stor koll på var våra hundleksaker finns att vi inte snubblar över en boll. Det är underförstått att de använder detta som säljande argument för att stoppa undan hundens leksaker i garderoben.

Leksakerna kan ju inte användas om de är undanstoppade och jag tror att man får mer problem där hemma när hunden kanske börjar uppvisa stress när den inte kommer åt dem.

• ”Uppfinnaren” skriver också lite nervärderande att hundens tillbehör sprids över huset och kan ta upp värdefull plats i en låda?!

K: Men för sjutton, hundens saker är tvungna att få finnas på plats för hunden när den vill ha dem. Det är ju hunden själv som har ett fantastiskt minne och hittar den inte sin sak så skapar det förmodligen stress av att man plötsligt stoppar undan dess kära ägodelar.

• Man kallar buren för ett ”högkvalitativt hem mer än bara en säng”…

K: Ja, men hundens säng eller bädd älskar den ju och den behöver ingen annan plats för säng inuti en bur i huset. Bäddarna ska ligga på platser där hunden själv trivs. Hundar är väldigt bra på att visa oss det. Det är precis som om man ”gör ner” en enkel men fullt fungerande hundsäng som alltid har uppskattats av hunden. Hundbäddar ska inte vara instoppade i burar och sedan bli inlåsta med hunden inuti.

Det är en annan sak när man fraktar sin hund, då ska det vara mjukt och skönt i bilburen.

• Det påstås i texten att man med fördel kan använda den för att träna en valp (”burtränad”)…

K: Men då dyker genast en tanke upp om vad man då menar. Det är underförstått även här att hunden ska lära sig att inte kissa inne eller att man ska träna den för att förvaras i bur, som ju är olagligt utom vid enstaka tillfällen.

Valpar och hundar över huvud taget ska inte sitta inburade hemma, de ska vara med familjen för att skapa starka sociala band. För att få en valp rumsren måste man vara med hunden och ha koll på den, för att kunna se dess signaler fortare på att vilja gå ut och göra sina behov. Sitter den inburad så är risken överhängande stor att man går miste om hela processen och valpen blir ledsen och stressad.

• Vidare står det att hunden ska känna sig säker och som en del av familjen…

K: Men för tusan, hur ska en hund kunna känna sig som en del av familjen på det här mest olämpliga sättet? Det här liknar psykisk misshandel. Då ska man inte ha hund om man tycker det här är ok.

• Man upplyser även om att den är perfekt som ”valpbur”…

K: Återigen lyser okunskapen lång väg och man har kraftigt förmänskligat vår vän hunden – allt för att kunna tjäna pengar. Det här var ett lågvattenmärke av tillverkarna och jag tycker ärligt talat att de borde skämmas. Tyvärr är det våra hundar som, som vanligt, får betala ett högt pris när folk lanserar nya produkter utan att de vet hur en hund fungerar.

Jag hoppas att du inte går på detta och skaffar dig en sådan.

Av Ginger Sundin Hallgren

Jag läste på nätet att en viss person ska besöka vårt land i vår. Själv har jag svårt för att ens skriva ut hans namn, eftersom jag inte uppskattar hans handlande gentemot hundar. Jag vill inte göra reklam för honom heller…

Det får räcka med C. M.

Jag citerar två urklipp ur tidningar som är alldeles utmärkta kandidater för att skriva om träning av hundar. De beskriver kärnan så bra. Det första är från tidningen Hundsport, kommer inte ihåg vilket år. Det andra är från Aftonbladet, också okänt årtal, men de är ändå så oerhört tidlösa.  

”Protest

Showen på Hovet i Stockholm genomfördes utan demonstrationer, men i Malmö dagen efter hade en mindre grupp från protestgruppen ”Stoppa Cesar Millan” samlats för att föra fram sina åsikter om dennes metoder.

Gruppens talesman, hundinstruktör Rasmus Andersson, framhöll att:

• Hans analys är ovetenskaplig.

Cesar bygger sitt sätt att arbeta med hundar på studier som gjordes på vargar i fångenskap för 50 år sedan. Dagens forskning visar att studierna helt saknar relevans för relationen människa – hund. Vi menar att vetenskap och etik måste ligga som grund för modern hundträning.

• Hans metoder är oetiska.

Cesar förklarar gärna att han korrigerar, berör eller gör ”som hundmamman”. Det är bara omskrivningar. Cesar slår, elchockar, stryper, sparkar och skrämmer hundar. Det är för oss ofattbart att någon vill göra det här mot en individ som de har valt att dela sitt liv med. Att ha hund är något de allra flesta gör för att det är roligt, varför då förstöra det roliga genom att ständigt bråka med sin vän?

• Hans sätt att arbeta är farliga.

Genom att bestraffa en hund för att den morrar tar man bort hundens möjlighet att säga ifrån på ett fredligt sätt. Om hunden blir tillräckligt pressad är risken överhängande att den biter på allvar istället för att morra, skälla eller snappa i luften. Hundar som bestraffas för att de morrar eller vaktar föremål blir tickande bomber.

• Det finns så mycket bättre sätt.

Istället för att bestraffa och trycka ner hundarna väljer vi att uppmärksamma det som de gör rätt. Vi talar om för dem precis vad de gör rätt och motiverar dem att vilja jobba tillsammans med oss istället för i konflikt. Det är effektivare, säkrare och så mycket roligare för alla inblandade!”

Nr två, ”Forskare dömer ut hundtränare

LONDON. Hundtränare på tv har ofta hårda metoder som går ut på att dominera hunden.

Nu säger brittiska forskare att de bryska idéerna kan öka aggressiviteten hos hundarna och göra mer skada än nytta.

Rachel Casey vid Bristols Universitet menar att det är en myt att hundar hela tiden försöker dominera en grupp vare sig det är människor eller andra djur. Om matte eller husse ständigt försöker sätta hunden på plats kan det leda till att hunden blir rädd och aggressiv, skriver Daily Telegraph.

Karin Östman”

Så här gör vår Macho när han har hört talas om mannen ifråga…

Jag uppskattar dessa texter…

Mike med hunden Tess.
Foto: Joni Quarnstrom

Av Ginger Sundin Hallgren

Om jag ser en hundägare som beter sig illa mot sin hund, så ser jag bara ägaren.

När jag ser en vänlig och empatisk hundägare så ser jag bara hunden.

Jag tycker mig förnimma en stor och tyst depression som sveper in över vårt land, nästan som en landssorg skulle göra. Alla som uppmärksammat fallet med den lille valpen utanför Falköping stannar upp, man kan inte fokusera riktigt på det man borde göra. Man blir oerhört frustrerad, förlamningen som ockuperade medvetandet när man fick höra de fruktade orden klänger sig liksom fast, klibbar och skaver mot hjärnan.

Valpen finns ständigt där i tankarna och det känns som om den skriker till oss att hjälpa den därifrån. Men få kan göra något. Ägaren bryr sig uppenbarligen inte.

Han vill inte ha den inne för att den kissar på golven. Och? En liten valp som inte hunnit känna igen de signaler som dess kropp ger när den växer, kan omöjligt lastas för det. Hundar blir endast rumsrena om man under lugna former tar ut den så ofta som möjligt och berömmer. Svårare än så är det inte.

Ponera nu att denna valp aldrig får komma in i ”stugan” för att man inte har intresse eller tiden att träna den, och tycker det är bekvämare att den får göra sitt utomhus, så kan den ju aldrig bli riktigt rumsren. Och då förstår man ju omedelbart att den hunden kommer att få vistas ensam i hundgård eller uthus under hela sitt liv. Ett livslångt lidande.

Enligt djurskyddslagens 2:a paragraf, jag kallar den Generalparagrafen, står det ju svart på vitt att ”Djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom.” I den korta meningen finns enligt mig så mycket som ägaren bryter mot.

• Han behandlar inte valpen väl när han lämnar den helt obevakad. Den kan inte påverka sin situation, till exempel om den fastnar någonstans, får i sig något olämpligt eller någon annan oförutsägbar händelse. Omsorgen och det som man normalt känner i form av omhändertagande inför ett litet nytt liv, lyser med sin frånvaro. Att valpen ylar och gnäller dag och natt ignoreras.

Han behandlar den heller inte väl när den lämnas utan kontakt med levande varelser och där inräknas ju både människor och andra hundar. Han skyddar den inte mot det lidande som den utan tvivel utsätts för sedan ”barnsben”, nämligen att inte kunna få socialisera med andra.

• Han skyddar den inte mot onödigt lidande, där både den fysiska och den psykiska delen medför ett oerhört lidande. Social stress är den psykologiskt starkaste formen av stress en individ kan uppleva. Den är långvarig och kan orsaka problem med mage och hjärta och valpen får svårare att tillgodogöra sig näring.

• Han skyddar den inte mot sjukdom. En valp som får vistas under kyla, stark psykisk stress och annan negativ påverkan kan göra den sjuk. Har man inte uppsyn så kan man heller inte se om en hund far illa på något sätt. Ska valpen verkligen behöva utsättas för höstens och vinterns kyla och väta?

Med stöd av denna korta och koncisa lagparagraf ser jag inga som helst problem med att kunna rädda valpen från den fysiskt och psykiskt skadliga miljön den befinner sig i nu.

Ginger Sundin Hallgren