Gingers Skriverier

Av Ginger Sundin Hallgren

Höstens intåg börjar alltid med snabba och sprudlande scener. På bara några dagar har alla löven ändrat färg till en kaskad av solgula, brandgula, roströda och blodröda flaggor som påminner om att nu är sommaren över och att en mörkare period har påbörjat sitt långa besök. 

 De färgglada härliga löven stannar inte kvar så länge som man skulle önska. Efter bara ett par veckor har de gjort sitt jobb och ramlar till marken. På promenaderna kan man ibland höra de torra, hoprullade löven när de blåser omkring och det låter som ljudet från en liten hunds tassar när den kommer trippande bakifrån. I en virvlande dans försöker de leka ta-fatt med varandra.

Hundtomt 

I takt med att löven vinkar adjö, verkar även de flesta hundar ”försvinna” bakom kulisserna. Man ser alltmer sällan de hundar som man nästan dagligen annars stöter på. Varje höst dyker tanken upp om vad den och den ägaren med sin hund tagit vägen någonstans. Det ser ut som ett öde och övergivet promenadstråk. Man får en känsla av att nästan vara ensam som hundägare. Märkligt.

Många hundägare kortar tydligen ner promenaderna eller går ut färre gånger, när det blir mörkt och blåsigt. För det mesta av bekvämlighet eller för att det inte är särskilt mysigt att gå i det skumma mörkret och blåsten som griper tag i en. Man ”glömmer bort” eller väljer att förtränga att hunden inte fått sitt rörelsebehov tillfredsställt.

Nödvändiga måsten 

Visst kan man behöva korta ner längden på promenaderna ibland, men man får inte göra det till en vana av bekvämlighet. Så långt det är möjligt, ska hunden få röra sig lika mycket som den brukar få under resten av året. Har man hund passar inte lyxen att vara bekväm in i samspelet när det gäller att ta hand om den på alla sätt den förtjänar. Behoven hos varje hund måste tillgodoses och det ska vara lite pyssel runt ett hundägande.

Vi har ju skaffat oss den just för att den är en hund – den är inte något som man kan göra som man vill med. ”Skötselanvisningarna” är inget som kan tummas på – då gör vi inte vårt jobb.

Har vi tagit den till oss, så måste vi ersätta det vi har tagit ifrån den – frihet, behoven av att röra sig så mycket som den behöver, kunna gräva, nosa, umgås med andra hundar, få göra det som den tycker om allra mest och att kunna vara sig själv.

 Kojbyggande

När man kommer hem efter att nästan ha blåst omkull, är det skönt att genast börja bygga sin ”koja”. Fårskinnstofflorna är bekvämt placerade alldeles innanför dörren och bara väntar på frusna fötter.

Först torkar man av hunden och sedan sätter man på vattenkokaren. Kanske har man bakat egna scones som man värmer i mikron. Någon har kanske köpt det där goda brödet med en massa frön i.

Soffan blir belamrad med kuddar, pläden plockas fram och favoritboken ligger redan och väntar. Den välskrivna romanen eller den där spännande deckaren från förra året som man glömt att man hade i bokhyllan. Och filmen får man ju inte missa!

Värmeljus har man köpt i storförpackningar och de står redo att tändas och bjuda på sitt stämningsfulla sken. En del tänder en brasa och sedan är det uppdukat för mys och pys med sin vän bredvid sig.

Men hunden då?

Där kan man bli sittandes i flera timmar och ta in det mjuka, dunkla skenet från ljusen och njuta av alla de mysfaktorer som man själv ordnat för sig där hemma. Man tror att hunden också uppskattar att bara sitta eller ligga still tillsammans.

Till en början kan det väl vara skönt för hunden att vila i värmen en stund, men sedan börjar det att pocka på, den vill göra något som engagerar hjärnan. Den har ju ingen behållning av vårt bokläsande eller att höra en massa ljud ifrån vår tv.

Kompensation

Det är av största vikt att vi låter hunden få arbeta extra mycket med huvudet på olika sätt när vi gör promenaderna kortare. Den kan få små uppgifter att utföra både innan och efter det att man varit ute, annars blir den lätt orolig och rastlös av all energi som lagras och börjar pirra i kroppen.

En bra idé är att ladda små askar, burkar, kartonger och annat med smågodis, eller gömma små bitar runt i huset eller lägenheten. Då får hunden sitt behov av att använda och utnyttja sin mentala kapacitet tillfredsställt genom att lägga ner sin energi på att lösa problemen med sin förträffliga nos.

Här hemma har vi ett helt skåp bara för Macho med olika förpackningar att gömma små bitar favoritgodis i. Där finns även en mängd olika små plastlock, medicinmått och andra mått i olika storlekar, som man med fördel kan gömma under. Det är så roligt att se hur han tar tag i dem på varierande sätt.

När sen hunden fått sitt med att nosa och klura, då först tar man sig tid att gosa och kura.