De stöttar varandra i ur och skur…
Av Ginger Sundin Hallgren
Tänk om vi kunde mjuka upp begreppet ”ledare” till ”vägvisare” eller ”ledsagare” eller något annat mjukt ord i våra tankar om att umgås med våra hundar. Jag tror det skulle kunna bidra till ett mjukare synsätt överlag. Idag handlar det så mycket om att styra och ställa, straffa och förändra hundens beteende – till vilket pris som helst. Enligt mig håller det på att gå överstyr.
När man umgås med sin hund har man ett stort ansvar att göra det som hunden mår bra av. Det måste gynna hunden – och hela vår relation. Det handlar om små, men viktiga saker som spelar en stor roll för hur hunden mår inombords. Det gäller i allra högsta grad för hunden att vara tillfreds.
Det handlar om att vi måste vara vänliga mot våra hundar. Är vi inte det, så riskerar vi att få en hund som uppvisar exakt samma beteende mot andra varelser – hund eller människa – som vi själva visar den. Säger man vänliga ord till någon, så känner man sig vänlig inombords.
Om jag möter någon ute på promenad och får ögonkontakt, fyrar jag gärna av ett leende. Och genast kommer ett leende tillbaka. Man blir glad och känner sig uppåt. Positivt bemötande ”utåt” skapar positiva känslor ”inåt” oss själva.
Att vara vänlig innebär för mig att jag alltid har min hunds bästa för ögonen. Han ska alltid veta var han har mig och inte behöva känna sig trängd, rädd, orolig eller misstänksam. För att detta ska kunna förbli så under hela hans liv, så måste jag bemöta honom med idel vänlighet.
För mig handlar det dels om att:
låta glad på rösten och prata med honom när jag gör i ordning maten – han blir förväntansfull och det lyser i ögonen
ge honom maten utan att först kräva att han ska sitta eller göra några konster, vilket även får honom att inte se mig som en konkurrent om maten
ta på och även av honom selen med snälla och lugna rörelser och alltid likadant varje gång – han tycker inte om att bli påklädd
låta honom vara precis där jag är, hur nära som helst – närhelst han vill
inte stänga in honom för att vara ensam i ett annat rum eller avskiljd med något hinder i en dörröppning
vara lyhörd för hur han vill ha det i alla situationer som han behöver påverka för att känna sig lyssnad på och vara sedd som individ
inte bli arg om han skäller på något eller någon, utan förhålla mig lugn, därmed försvinner hans upprörda känslor
hålla kontakt med honom genom lite kommunikation fast jag själv är upptagen en stund
röra vid honom när han är beredd på det – han måste se eller höra mig närma mig
respektera hans vilja att kunna välja vart han vill gå någonstans för att kanske undersöka något eller bara för att han vill ha omväxling
låta honom nosa så länge han själv vill på en intressant doftfläck
visa honom att jag förstår och respekterar hans signaler han ger mig, och sedan samspråka med honom på hans vis och villkor
Det är också vikligt att inte ”titta snett” på sin hund om den gör något som man inte gillar. Om den skäller på en annan hund eller drar i kopplet av någon anledning, så kan man inte tänka tankar som: ”åh, vad du är jobbig”. Den kan inte hjälpa det. Den beter sig bara på det sätt den är programmerad till.
Hundar känner av vår sinnesstämning och kan bli ännu mer upprörda och stressade. Blir vi då arga på den går det i sin tur automatiskt ut över hunden, men även över vårt eget humör.
Hunden blir inte hjälpt av att man straffar den, endast med vänlighet kan du hjälpa din hund till ett alternativt beteende. Hunden handlar alltid enligt dess natur och behöver snäll vägledning och förståelse.
Tänk alltid vänligt om din hund, det är ju din livskamrat och beskyddare det handlar om. Det ”spiller över” på hunden och du blir vänligare utåt och känner dig vänligare och mer tillfreds inåt. Positiva tankar genererar glada känslor som i sin tur spiller över…
Det är som en karusell av lycka som aldrig stannar när man väl sätter igång den.
