Macho tar igen sig efter onödig händelse.
Av Ginger Sundin Hallgren
Den 18 december förra året hade jag varit borta hos vänner under dagen och kom hem vid 17-tiden. Anders var hemma med Macho och han kom emot mig med Macho i famnen när jag klev in. Han såg bekymrad ut och jag blev genast orolig. Han sa att något hänt med ena framtassen när de skulle gå på promenad.
”Han blöder från tassen men jag kan inte se varifrån det kommer” sa han. Adrenalinet började pumpa runt i kroppen på mig. Jag var mycket trött efter min långa resa och hade sett fram emot att få koppla av. Efter en snabb titt såg jag vad som hänt – klon som satt ytterst på tassen hängde på snedden och hade brutits av vid fästet. Även den mjuka delen innanför med pulpa var skadad.
Upprivna
Jag började skaka i mina muskler då jag ville få stopp på blödningen fortast möjligt. I huvudet fanns bara kaos. Vi var nu tvungna att så snabbt som möjligt ge oss iväg till veterinär. Det här var på en söndag och närmsta sjukhus var tyvärr stängt över helgen. Jag samlade snabbt ihop det som jag behövde ta med mig för egen del och sprang runt i köket i ett töcken av oro och förvirring, medan Anders höll Macho så stilla som möjligt.
Med Macho i famnen och tassen inlindad i vad vi hade till buds satte vi oss i bilen och åkte till Södra Djursjukhuset. Han hade inte så ont just då när det redan hade hänt, men han var lite uppjagad och undrade vad som var på gång. Som tur var så kom det inte så mycket blod längre. Vi fick komma in ganska snabbt till en veterinär som konstaterade att det var ett klofalsbrott.
Repris
Jag hade varit med om detta för många år sedan med min schäfertik Dessi. Hon hade gått nerför en kort ståltrappa, som var perforerad. Först märkte jag ingenting, hon hade inte reagerat. Inte förrän vi efter en liten stund kom in i porten hemma, upptäckte jag vad som hänt henne. Det var första gången som jag gick nerför en sådan med en hund och kunde väl inte tänka mig att något sådant kunde hända…
Nåväl, nu hade vi fått veta vad som hänt Macho. De sa att de var tvungna att ta bort allt, även den mjuka delen innanför klon. Ingen klo skulle kunna växa ut igen. Men om den inre delen inte är skadad kan det i många fall växa ut en ny klo. Så var det i Dessis fall.
Klockan var närmare sex på kvällen och den som skulle operera Macho var upptagen med en annan hund. Vi fick höra att det inte gick att säga när han skulle få komma under behandling. Sköterskan sa att det kunde dröja ända tills 21-tiden, men även att det kunde dröja tills midnatt. Vad skulle vi nu göra?
Väntans tider
Det kändes som om vi inte kunde sitta där och vänta alla dessa timmar i ett väntrum. Vi beslöt trots att det kändes tungt, att lämna Macho där och åka hem, sedan skulle sköterskan höra av sig när han var klar för hämtning. Det kändes bra att han var under bevakning där.
Vi körde hem i mörkret med mycket oro och ängslan i bagaget. Tiden gick mycket långsammare än vanligt och när vi kom hem så kändes det så väldigt konstigt att inte Macho var kring oss. Ingen av oss kunde koncentrera sig på något att göra. Först efter 22-tiden på kvällen ringde det en sköterska. Allt var klart och Macho låg på uppvakningsavdelningen.
Snabbt kastade vi oss iväg och var där vid 23-tiden. Vi fick ringa på en speciell telefon för att få komma in i receptionen och det tog ett tag. Den långa väntan, den spända situationen, tröttheten och kylan var ingen höjdare denna dag.
Äntligen
När vi kom in fick vi först en del råd om hur vi skulle sköta om tassen, bandage och speciell tejp skickades med. Det var lite omtumlande att lära sig hur allt skulle gå till hemma. Det var viktigt att bandaget inte fick bli blött.
Sedan kom vår vän, ännu lite vinglig efter sövning och trött av upplevelsen. Macho tål inte Domitor (används till sedering och analgesi av hund och katt, och preanestesi hos hund) så de hade fått använda sig av en annan metod för att söva honom. Vi var inte hemma förrän vid midnatt.
Han var orolig och kunde inte komma till ro på flera timmar. Vi gjorde allt vi kunde för att det skulle bli bra. Jag hade lampan i sovrummet tänd så han skulle se var han gick och inte snubbla. Han hade ju en tratt på sig och den skulle han ha i en veckas tid. Hans bädd var bredvid min säng och till slut kunde han vila några timmar. Jag låg vaken mest hela natten för att höra hur hans andning lät.
Bestyren
Vi skulle ha bandaget på i två dagar till och ett skydd över hela ”paketet” när vi skulle ut på korta rastningar. Dagen efter klippte vi av hörnet på en plastkasse och satte över bandaget och sedan tejpen över, fyra gånger om dagen i en vecka. Många plastkassar miste sin normala funktion…
Det blev jobbigt och stressigt för både oss och Macho i längden så vi köpte en speciell ”gummibehållare” till hundar med tassproblem, att trä över alltsammans. Det blev lite lättare, men att hålla på så länge som det behövdes blev till mycket stress. Dessutom åkte den av lätt och fick tejpas om.
Hela läkningen gick inte så fort som vi hade väntat oss eftersom han belastade tassen. Själva såret på tån hade läkt fint, men han var tvungen att ha en liten socka på tassen inomhus ett tag till och även tratten när vi inte kunde hålla koll på honom. Men huden i området under tassen såg inte bra ut. Den blev väldigt röd och irriterad av någon anledning. Han var märkbart berörd av det. Vi fick uppsöka veterinär igen.
Vi skulle tvätta hans tass med klorhexidinsprit och hålla koll så det inte blev värre. Fortfarande med tratten på. Veterinären skrev ut en starkare kräm för att smörja ifall det behövdes. Det tog några veckor för att allt skulle vara läkt igen. Och det hade vi gärna varit utan.
Ingen bra dag
Den dagen det hände var det fullt med is på verandatrappan ut mot tomten där Macho skulle gå vidare för sin promenad i skogen intill. Förmodligen hade han halkat och fastnat mellan ett par ribbor, de syntes inte ens. Det var skikt av islager. Det är lätt hänt.
Så vad du än gör, låt inte din hund gå på en perforerad trappa i stål eller en altan med ribbor av trä. En klo kan fastna mellan ribborna om man har otur, beroende på hur tassen hamnar. För att förebygga sådana här onödiga och i vissa fall svårläkta skador är det bra om du kan bära din hund över ribborna.
