Gingers Skriverier

Jag tycker mig förnimma en stor och tyst depression som sveper in över vårt land, nästan som en landssorg skulle göra. Alla som uppmärksammat fallet med den lille valpen utanför Falköping stannar upp, man kan inte fokusera riktigt på det man borde göra. Man blir oerhört frustrerad, förlamningen som ockuperade medvetandet när man fick höra de fruktade orden klänger sig liksom fast, klibbar och skaver mot hjärnan.

Valpen finns ständigt där i tankarna och det känns som om den skriker till oss att hjälpa den därifrån. Men få kan göra något. Ägaren bryr sig uppenbarligen inte.

Han vill inte ha den inne för att den kissar på golven. Och? En liten valp som inte hunnit känna igen de signaler som dess kropp ger när den växer, kan omöjligt lastas för det. Hundar blir endast rumsrena om man under lugna former tar ut den så ofta som möjligt och berömmer. Svårare än så är det inte.

Ponera nu att denna valp aldrig får komma in i ”stugan” för att man inte har intresse eller tiden att träna den, och tycker det är bekvämare att den får göra sitt utomhus, så kan den ju aldrig bli riktigt rumsren. Och då förstår man ju omedelbart att den hunden kommer att få vistas ensam i hundgård eller uthus under hela sitt liv. Ett livslångt lidande.

Enligt djurskyddslagens 2:a paragraf, jag kallar den Generalparagrafen, står det ju svart på vitt att ”Djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom.” I den korta meningen finns enligt mig så mycket som ägaren bryter mot.

• Han behandlar inte valpen väl när han lämnar den helt obevakad. Den kan inte påverka sin situation, till exempel om den fastnar någonstans, får i sig något olämpligt eller någon annan oförutsägbar händelse. Omsorgen och det som man normalt känner i form av omhändertagande inför ett litet nytt liv, lyser med sin frånvaro. Att valpen ylar och gnäller dag och natt ignoreras.

Han behandlar den heller inte väl när den lämnas utan kontakt med levande varelser och där inräknas ju både människor och andra hundar. Han skyddar den inte mot det lidande som den utan tvivel utsätts för sedan ”barnsben”, nämligen att inte kunna få socialisera med andra.

• Han skyddar den inte mot onödigt lidande, där både den fysiska och den psykiska delen medför ett oerhört lidande. Social stress är den psykologiskt starkaste formen av stress en individ kan uppleva. Den är långvarig och kan orsaka problem med mage och hjärta och valpen får svårare att tillgodogöra sig näring.

• Han skyddar den inte mot sjukdom. En valp som får vistas under kyla, stark psykisk stress och annan negativ påverkan kan göra den sjuk. Har man inte uppsyn så kan man heller inte se om en hund far illa på något sätt. Ska valpen verkligen behöva utsättas för höstens och vinterns kyla och väta?

Med stöd av denna korta och koncisa lagparagraf ser jag inga som helst problem med att kunna rädda valpen från den fysiskt och psykiskt skadliga miljön den befinner sig i nu.

Ginger Sundin Hallgren

Dagens ris

Av Ginger Sundin Hallgren

Jag läste med fasa på dognews.se om den lille valpen i Falköping som redan första veckan i nytt hem, som jag förstått det, lämnas ensam i en hundgård både dag och natt och inte får någon kontakt med ägaren, andra människor eller andra hundar. Utan sin mamma och syskon sitter den där nu – vilsen, ledsen och förtvivlad. All denna stress som uppstår av att plötsligt befinna sig alldeles ensam utan någon som uppmärksammar och fysiskt finns till hands för den i omedelbar närhet, riskerar att den utsätts för inlärd hjälplöshet, vilket orsakar mentala skador. För att inte tala om det akuta lidandet som valpen utsätts för.

Djurskyddslagens 2:a paragraf lyder: ”Djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande eller sjukdom.” Ägaren har i och med detta förfarande brutit mot denna lag.

Ägaren hade sagt att valpen skulle ”lära sig”. Vad skulle den lära sig – att livet är en pina? Hur ska valpen kunna lära sig något om livet? Från alla myror som kryper på den eller från flugorna som irriterar den? Eller från den talande tystnaden?

Det började krypa i magen av att veta att valpen lider och även hur mycket av den onaturliga ensamheten. Många människor har brist på empati och kan inte föreställa sig andras känslor. Länsstyrelsen var där efter anmälan om detta olagliga sätt att ha en hundvalp på. Men de har tydligen hittills inte reagerat för att hjälpa den. Jag kan inte begripa att utbildade djurskyddsinspektörer inte fullgör sitt arbete med att skydda fullständigt hjälplösa djur. Om man inte gör det man är satt att göra inom sin tjänst, ska man inte ha det yrket.

Denna valp kommer att bli mentalt hämmad och man kan även slå fast att om ingen förändring sker – och det utan dröjsmål – också bli handikappad i sitt eget språk livet ut. Det här är inget annat än ett kvalificerat djurplågeri. Valpen kan inte påverka sin situation och förmedla vad den känner och upplever. Om inte huvudet mår bra, så gör inte heller kroppen det.

Ett litet liv blir förstört, ett som behöver tas om hand, få skydd mot faror, få ”språka” och vara social. Så bortkastat om detta får fortgå. Men även om ägaren får tillsägelser som måste följas och tvingas ta in sin valp inomhus, så är det inget som får mig att känna mig tillfreds med det. När människor med tvång beordras att sköta om sina djur bättre, brukar det inte leda till någon nämnvärd förbättring. Åtminstone inte om inte hjärtat är med.

Ägaren till valpen kommer med all sannolikhet inte tycka om den mer eller kunna känna empati för den, eftersom han hittills inte visat det. Risken är oerhört stor att han blir irriterad och arg över att tvingas till något han inte vill eller förmår göra och det går ju ut över valpen.

Om det var jag som var djurskyddsinspektör, så skulle jag inte nöja mig med att fria ägaren, eller ge denne en massa punkter som han måste följa. Jag tycker att det inte är mer än rätt och riktigt att snarast möjligt ta valpen därifrån. Länsstyrelsen i Falköping bör centralt upplysa sina anställda om vad som gäller inom ämnet djurskydd. Man bör även upplysa uppfödaren så att denne förhoppningsvis kollar upp presumtiva köpare och vilken inställning blivande ägare har.

Om sedan ägaren ändå skaffar sig en ny hund tycker jag att Länsstyrelsen utan någon som helst tvekan ska utfärda ett djurförbud.

All heder åt de hundägare som reagerat starkt på detta och anmält det tragiska som denna lilla valp får utstå.