Vår Macho – trogen tioåring
Djurmisshandel på nära håll
Onsdagen den 31 maj klockan 17 gick jag med min hund i Järna Centrum när jag fick se en kvinna komma gående från en sidogata. Hon såg arg och spänd ut från första stund jag såg henne. Jag såg bara övre delen av kvinnan, det fanns en låg mur i vägen. Så fort hon såg min hund så stannade hon tvärt och böjde sig ner. Jag förstod inte vad hon gjorde, men så såg jag ett hundhuvud sticka fram.
Jag såg att hon snabbt satte ett tunt halsband eller länk högt upp på hundens hals, det var en ganska stor och korthårig hund. Bister och stel gick hon uppför gatan och jag gick lite åt sidan med min hund för att ge henne utrymme. Med sig hade hon även en mindre hund. Döm om min förvåning när hon, utan att hunden gjort något, ryckte snabbt och hårt rakt uppåt i halsbandet. Så hårt att hunden gav ifrån sig ett tydligt smärtskrik. Jag hajade till.
Efter det så klappade hon till hunden med öppen handflata över nosen. Det var precis som om hon gjorde allt detta i ett s.k. ”förebyggande” syfte. Mitt hjärta sjönk, hunden såg så snäll ut. Då kunde jag inte hålla mig. Jag sa; ”ursäkta mig, men man slår inte sin egen hund!” Ordet ”egen” hade väl egentligen inte behövt vara med, för man slår inte djur över huvudtaget.
Kyla
Hon försvarade sin handling med att säga att man måste göra så när man har två hundar… Jag blev så himla ledsen och fick snabbt ur mig – för hon var på väg bort – att hundarna kommer att drabbas av social stress om hon behandlar hundarna så. Den lille hunden kommer ju också att drabbas av dessa auktoritära former. Jag förstod att hon hade gjort så här med hunden under längre tid eftersom hon var så förberedd med att sätta på länken snabbt, så fort hon stötte på andra hundar.
Om hon behandlar hunden så jämt så kommer den formas till en aggressiv hund och hon fortsätter då utan tvekan att bli ännu mer straffande och vem vet vad mer hon kommer att göra med den. Ilska och stryk förföljer och hotar hunden. Det är precis så här man får en hund att bli hundaggressiv.
Effekterna
Och vilka signaler sänder man ut till sina hundar med detta agerande? – jo, att mötande hundar är farliga och de ska man aldrig hälsa på under hela sitt liv.
Mycket av skulden kan läggas på TV:s fanatiska fascination av auktoritära tränare. Till största delen visas hur man med hårda röster, farliga koppelryck och straff i oändlighet ska dominera sin hund. Hårt tänkande och hårt handlag skapar social stress som blir till en livstidsdom för hundarna. Även ägaren påverkas negativt och cirkusen är igång. Många går år ut och år in och straffar utan att det hjälper. Hund ut och hund in…
Gör skillnad
Ska vi i Sverige inte kunna vara bättre än så här? Vill vi se sådant här var vi än går? Trots att det finns mängder med synsätt, förhållningssätt och bemötanden av hundar med enbart positiva ingredienser, så hänger man envist kvar i spiraler som bara går åt ett håll – nedåt.
Man måste ifrågasätta kursledare, efterlysa alternativa träningssätt, försöka påverka, skriva allt vad vi orkar, prata med människor vi möter. Gå inte bara förbi och se på när du ser någon bete sig illa, säg till! Även om hundägaren reagerar negativt, så fastnar det alltid några ord som dröjer sig kvar och kan leda till eftertanke.
Personligen så kan jag bara inte titta bort och gå förbi någon som bär sig illa åt – det blir precis som ett tyst medgivande till den orättvisa behandlingen av hunden. Som att legalisera ett övergrepp. De gånger jag inte har kunnat säga till, av någon anledning, så har jag mått väldigt dåligt. Bilderna av händelserna spelas upp för mitt inre.
Protestera! Vi ska inte sätta ner bara ena foten, vi måste hoppa jämfota, försöka påverka den här utvecklingen åt rätt håll.
