Archive

For the Artiklar 2012 category

Nyårsvarning!

Kommentarer inaktiverade för Nyårsvarning!

Av Ginger Sundin Hallgren

En varning är verkligen på sin plats och jag vill uppmana alla att hålla sina hundar kopplade genom hela smällartiden. Många hundar får panik, springer bort och gömmer sig och hittas kanske aldrig igen. De går en osäker framtid till mötes i kylan, utan mat och skydd för alla faror.

”Min hund har aldrig reagerat förut, så varför skulle det hända nu?” kanske någon säger.

Men, säger jag då, det finns inget som säger att det inte kan hända bara för att det hittills inte inträffat. Vi vet inget om framtiden och en hund som aldrig har visat någon rädsla för fyrverkeri, kan plötsligt börja göra det.

Den kanske klarar de allra vanligaste smällarna, men när monsterbomben dundrar ner utan förvarning, så är det kanske för sent. Hunden sticker iväg. Och där står du i vinternatten, utan din hund vid din sida. Då är ni två som får panik.

En annan hund som kanske har en öroninflammation eller en spricka i trumhinnan, kan uppleva rejäl smärta av alla höga ljud som då blir mycket starkare. Även andra sjukdomar och smärtor kan förstärka upplevelser.

Så, det enda säkra sättet är att ha hunden kopplad.

Gå gärna in på www.smallarupproret.se

Boktips! ”Rädda, arga och stressade hundar” MB Förlag av Anders Hallgren

En nyårsönskan

Kommentarer inaktiverade för En nyårsönskan
Plåtburk som innehållit fruktkaka från "Konditorei Brüder Oebel" i Köln.

Plåtburk som innehållit fruktkaka från ”Konditorei Brüder Oebel” i Köln.

Flerfärgade halsbandspärlor från äldre släkting.

Flerfärgade halsbandspärlor från äldre släkting.

Av Ginger Sundin Hallgren

När vi nu vandrar in i ett nytt år, så har jag några önskningar för alla de hundar som inte har det bra i sina liv. Det finns så många oönskade hundar som ingen vill ha eller som visserligen lever i en familj, men som har det tufft med auktoritära ägare.

Föreställ dig att hundarna :

• skulle få uppleva frid istället för fruktan

• blev vårdade istället för vanvårdade

• fick kärlek istället för krav

• fick uppskattning istället för en utskällning

• skulle respekteras istället för att bli ryckta i halsen

• fick bära sele istället för ett stryphalsband

• skulle kunna slappna av istället för att stressa

• fick en kamrat i ägaren istället för att bli kuvade

• skulle få omsorg istället för ointresse

• fick känna gemenskap istället för att glömmas bort …

 

Kura skymning

Kommentarer inaktiverade för Kura skymning
Vilka färger!

Vilka färger!

Vy nedanför tomten på Malmtorp i Järna 2011.

Vy nedanför tomten på Malmtorp i Järna 2011.

I Fullersta i Huddinge 1974

I Fullersta i Huddinge 1974

Av Ginger Sundin Hallgren

Höstens intåg börjar alltid med snabba och sprudlande scener. På bara några dagar har alla löven ändrat färg till en kaskad av solgula, brandgula, roströda och blodröda flaggor som påminner om att nu är sommaren över och att en mörkare period har påbörjat sitt långa besök. 

 De färgglada härliga löven stannar inte kvar så länge som man skulle önska. Efter bara ett par veckor har de gjort sitt jobb och ramlar till marken. På promenaderna kan man ibland höra de torra, hoprullade löven när de blåser omkring och det låter som ljudet från en liten hunds tassar när den kommer trippande bakifrån. I en virvlande dans försöker de leka ta-fatt med varandra.

Hundtomt 

I takt med att löven vinkar adjö, verkar även de flesta hundar ”försvinna” bakom kulisserna. Man ser alltmer sällan de hundar som man nästan dagligen annars stöter på. Varje höst dyker tanken upp om vad den och den ägaren med sin hund tagit vägen någonstans. Det ser ut som ett öde och övergivet promenadstråk. Man får en känsla av att nästan vara ensam som hundägare. Märkligt.

Många hundägare kortar tydligen ner promenaderna eller går ut färre gånger, när det blir mörkt och blåsigt. För det mesta av bekvämlighet eller för att det inte är särskilt mysigt att gå i det skumma mörkret och blåsten som griper tag i en. Man ”glömmer bort” eller väljer att förtränga att hunden inte fått sitt rörelsebehov tillfredsställt.

Nödvändiga måsten 

Visst kan man behöva korta ner längden på promenaderna ibland, men man får inte göra det till en vana av bekvämlighet. Så långt det är möjligt, ska hunden få röra sig lika mycket som den brukar få under resten av året. Har man hund passar inte lyxen att vara bekväm in i samspelet när det gäller att ta hand om den på alla sätt den förtjänar. Behoven hos varje hund måste tillgodoses och det ska vara lite pyssel runt ett hundägande.

Vi har ju skaffat oss den just för att den är en hund – den är inte något som man kan göra som man vill med. ”Skötselanvisningarna” är inget som kan tummas på – då gör vi inte vårt jobb.

Har vi tagit den till oss, så måste vi ersätta det vi har tagit ifrån den – frihet, behoven av att röra sig så mycket som den behöver, kunna gräva, nosa, umgås med andra hundar, få göra det som den tycker om allra mest och att kunna vara sig själv.

 Kojbyggande

När man kommer hem efter att nästan ha blåst omkull, är det skönt att genast börja bygga sin ”koja”. Fårskinnstofflorna är bekvämt placerade alldeles innanför dörren och bara väntar på frusna fötter.

Först torkar man av hunden och sedan sätter man på vattenkokaren. Kanske har man bakat egna scones som man värmer i mikron. Någon har kanske köpt det där goda brödet med en massa frön i.

Soffan blir belamrad med kuddar, pläden plockas fram och favoritboken ligger redan och väntar. Den välskrivna romanen eller den där spännande deckaren från förra året som man glömt att man hade i bokhyllan. Och filmen får man ju inte missa!

Värmeljus har man köpt i storförpackningar och de står redo att tändas och bjuda på sitt stämningsfulla sken. En del tänder en brasa och sedan är det uppdukat för mys och pys med sin vän bredvid sig.

Men hunden då?

Där kan man bli sittandes i flera timmar och ta in det mjuka, dunkla skenet från ljusen och njuta av alla de mysfaktorer som man själv ordnat för sig där hemma. Man tror att hunden också uppskattar att bara sitta eller ligga still tillsammans.

Till en början kan det väl vara skönt för hunden att vila i värmen en stund, men sedan börjar det att pocka på, den vill göra något som engagerar hjärnan. Den har ju ingen behållning av vårt bokläsande eller att höra en massa ljud ifrån vår tv.

Kompensation

Det är av största vikt att vi låter hunden få arbeta extra mycket med huvudet på olika sätt när vi gör promenaderna kortare. Den kan få små uppgifter att utföra både innan och efter det att man varit ute, annars blir den lätt orolig och rastlös av all energi som lagras och börjar pirra i kroppen.

En bra idé är att ladda små askar, burkar, kartonger och annat med smågodis, eller gömma små bitar runt i huset eller lägenheten. Då får hunden sitt behov av att använda och utnyttja sin mentala kapacitet tillfredsställt genom att lägga ner sin energi på att lösa problemen med sin förträffliga nos.

Här hemma har vi ett helt skåp bara för Macho med olika förpackningar att gömma små bitar favoritgodis i. Där finns även en mängd olika små plastlock, medicinmått och andra mått i olika storlekar, som man med fördel kan gömma under. Det är så roligt att se hur han tar tag i dem på varierande sätt.

Läs hela texten »

Hur gör man?

Kommentarer inaktiverade för Hur gör man?

IMG_0210IMG_0162Av Ginger Sundin Hallgren

Det var ovanligt mycket folk på pendeltåget den här dagen. Jag gick mittgången framåt förbi alla säten tills jag såg ett ledigt. Mittemot satt en kvinna med en stor hund. Den såg på mig när jag satte mig och försökte få rätsida på väskan och kassen. Hunden hade så fina ögon att jag inte kunde låta bli att le och såg upp mot kvinnan som ägde den.

Då kände jag igen henne, men inte varifrån. Jag sa ett prövande ”Hej”.  Hon svarade leende ”känner du igen mig? Jag såg länge på henne och bad henne förklara.

”Det var för sexton år sen som vi träffade på varandra och jag sa att jag gärna ville ha en hund. Jag hade ju aldrig haft någon förut, jag bodde hemma och gick på gymnasiet. Jag längtade så starkt efter en hund att slösa min kärlek på, uppleva saker tillsammans med och få lära mig om hundars sätt och språk. Jag fascinerades av den i princip ljudlösa kommunikationen som de kan förstå så bra sinsemellan. Då var tiden kommen att kunna ta hand om en hund på ett riktigt sätt, eftersom mamma arbetade hemifrån.

Eftersom jag ofta hade sett dig ute med din hund och gillat det jag sett, så frågade jag dig till råds om hur man går tillväga för att allt ska bli rätt från början. Du gav mig ett recept och jag kommer fortfarande ihåg det efter alla år som gått. Du sa så här:

Jo, du tar den största grytan som finns hemma och ställer på spisen. Sen går du till skafferiet och letar reda på burken med etiketten ”Nyfikenhet” på och öser ner två skopor av det. Från paketet med grön etikett där det står ”Tillit” på, tar du så mycket du vill av. För att göra det lite smakligare tar du sen burken med ”Glädje” på och ur den tar du tre skopor. Smaka av efter att du tillsatt en näve ”Ödmjukhet”, som står överst på hyllan.

Men du måste även ha några rejäla skopor av kryddan som är märkt med ”Förtroende” på lockets ovansida. Efter det tar du lådan som det står ”Mentala uppgifter” på och häver ner ganska mycket av det pulvret, så mycket att det täcker de andra ingredienserna. Glöm inte att ösa ner lika delar av de burkar som är fyllda med ”Kärlek”, ”Närhet” och ”Kontakt”, alla burkarna har olika röda nyanser.

Och sist men inte minst hämtar du den stora, gula flaskan som står allra längst in i skafferiet där etiketten är närmast utsliten där det står ”Inlevelse” på och låter en halvliter rinna ner.

Grytan ska sen stå på långkok i ungefär 4 timmar på låg värme och efter det snabbt kylas av. När det kallnat, så fryser du in allt i många, små portioner och slänger i frysen. De kommer att räcka livet ut till hunden och dig.”

Jag smålog under tiden när hon återgav historien så målande. Mötet för så länge sen klarnade mer och mer. Jag kom ihåg att hon var väldigt noga med att lära sig innan hon tog hem en hund. Det som jag fastnade för hos henne var att hon visste exakt vem hon själv var som person och att hon inte ville göra som människor hon sett ute göra mot sina hundar – bestämma, straffa och vara negativ.

Hon hade haft ett ovanligt lugn över sig, utstrålat självinsikt och verkat så genomgod. Det fanns ett starkt drag av jag-kan-själv och jag-vill-inte-göra-som-alla-andra över henne. Det tyckte jag om för det brukar få människor att följa sina hjärtan och göra dem nöjda med sina val i livet.

Eftersom hon då var en sådan ovanlig tjej som visste vad hon ville med sitt hundägarskap, så förstod jag att hennes föräldrar var riktigt fina människor som låtit henne göra sina egna val, få erfarenheter och själv bilda sig uppfattningar om andra människor. Och det var just därför som jag gett henne det udda rådet.

Hon hade hela tiden tittat med förtjusning på mig när jag gett henne ett svar hon inte var van vid. På det viset hade hon fått tänka till lite på vad jag menat och det var förmodligen det hon hela tiden innerst inne hade velat.

Hon hade gått hemåt och vi sågs inte mer på många år – förrän den här dagen.

Hon var nu trettiotvå år. Hon hade skaffat sig sin första valp på sommaren efter att vi hade skrattat åt mitt råd till henne. Hon tackade mig så väldigt mycket för hon hade förstått vart jag ville komma. Det var sin egen väg hon ville gå och det hade hon gjort utan kurser eller böcker. Jag tyckte hon var fantastisk. Hennes hund var nu lika gammal som hon var då vi pratat. Allt hade gått utmärkt utan hårda ord, krav och kommenderingar.

Hon hade fått de ”verktyg” som hon behövde.

”I alla år har jag har burit med mig det där skafferiet under armen”, sa hon sedan.

Trimningsdags?

Kommentarer inaktiverade för Trimningsdags?
Efter - nytrimmad för första gången.

Efter – nytrimmad för första gången.

Före trimningen 1979.

Före trimningen 1979.

ceasar_4_kopia.jpgAv Ginger Sundin Hallgren

Det pratas mycket om vilken inrättning man ska uppsöka när ens hund behöver en ordentlig uppfräschning med trimning, bad, kloklippning eller en mindre nerklippning av pälsen. Det är enormt viktigt för hundens välbefinnande, trygghet och inte minst – säkerhet.

Jag vill berätta om mina upplevelser när jag hade min första, alldeles egna hund, strävhårstaxen Ceasar. När han var cirka ett år gammal 1979 var hans päls så vildvuxen och jag förstod att nu var det dags för hans första trimning. Jag såg en lapp någonstans, om någon som trimmade alldeles nära mitt bostadsområde. ”Åh, vad bra”, tänkte jag. ”Så nära och bekvämt.”

Jag ringde upp och vi kom överens om en tid. Jag ville vara med vid trimningen och det var okej. Allt gick bra och jag hade fått en ny hund!

Misstaget
Nästa gång som det började närma sig en andra trimning, hörde jag av mig till henne igen. Hon hade mottagning på samma ställe, i en källarlokal i ett vanligt hyreshus. Jag satt på en bänk några meter ifrån för jag var nyfiken och tänkte att alltid kan man lära sig något som man har användning för hemma. Det visade sig att även hon hade taxar.

Vid ett tillfälle gjorde det ont när hon skulle dra i ”lillhåren” vid armhålorna och han vände sig om och gnällde till. Han vände sig inte om för att bita henne, det visste jag, hans läggning var inte sådan att han skulle bita någon. Ceasar var en liten ängel på det viset.

Övergreppet
Men döm om min förvåning när hon överreagerade och snabbt tryckte ner hans huvud i bänken så det dunkade till i skivan. Jag blev så paff att jag inte fick fram något att säga till henne. Så här efteråt så förstår jag att hon var en auktoritär människa, hon log aldrig eller var det minsta ”serviceminded” mot mig. Vad förstår man när man är 23 år och det är ens första hund? Man hade liksom inget att jämföra med när man inte varit i den svängen förut. Jag gick aldrig tillbaka dit.

En tid senare kunde man läsa om henne i lokaltidningen att hon hade lämnat sina jakthundar, både taxar och vorsteh, ensamma under en längre tid utan varken mat, vatten eller skydd från väder och vind. Ja, där ser man vad en del kan göra mot sina egna djur, men även andras…

Ny sökning
Men jag behövde ju fortfarande någon som kunde trimma Ceasar framöver, så jag hörde av mig till den lokala djuraffären i staden, som även tillhandahöll trimning.

Det var en ganska ung tjej som trimmade och hade hästar som sitt stora intresse. Som vanligt så lämnade jag inte min hund ensam kvar utan satt bredvid för att han skulle känna sig lugn och trygg. Efter kanske en halvtimme så var det dags för henne att ta bort hår vid ljumskarna och samma sak hände. Han var håröm just där och det kan man förstå, huden är ju tunnare vid vissa ställen.

Misshandel
Han skrek till och vände på nosen åt hennes håll för att påkalla hennes uppmärksamhet om att det smärtade. Hon hade en så kallad ”trimkniv” i högra handen som hon smällde till honom med i ansiktet. Det är ingen kniv i ordets rätta bemärkelse, utan ett verktyg man använder för att få bättre tag i hårstråna. Men det är ju tillverkat i rostfritt stål med vassa piggar som kan skada om man använder den på fel sätt.

Just då såg jag inte exakt var i ansiktet den träffade honom. Jag tog resolut honom därifrån, betalade inte och var mycket upprörd av denna manöver från hennes sida. Hon hade ju faktiskt kunnat dra åt sig handen istället och valt att sätta på en munkorg för att sedan slutföra sitt jobb, om hon nu var så rädd för att bli biten.

Jag gick hem med en hund som såg mycket märklig ut, men det brydde jag mig inte om, det viktigaste var att skydda honom.

Veterinär!
Jag kunde inte bara släppa händelsen och när jag kom hem såg jag att Ceasar blinkade väldigt mycket med ögat och knep ihop hårt med jämna mellanrum. Veterinär var det som behövdes för att avgöra vad som hänt. Väl där, så sa han att verktyget hon använt hade träffat bara cirka tre millimeter från hans öga. Han vek undan pälsen och visade mig skadan. Ceasar hade haft tur i oturen som inte skadats direkt i ögat. Då hade jag anmält henne.

Några dagar efteråt gick jag tillbaka med honom till tjejen som trimmat honom. Jag lät henne se vad hon ställt till med och vräkte ur mig några väl valda ord, jag var enormt upprörd. När man är så ung och det är ens första hund, så har man inte blivit så bevandrad i ”hunderiet” och visste inte vart man skulle vända sig med sådana här frågor, så tyvärr gjorde jag inget mer utav den här händelsen.

Jag kan bara hoppas att hon trots allt lärde sig något av mitt gensvar och inte utsatte fler stackars hundar för sitt auktoritära tänkande med straff och fysiska ”åtgärder”.

Okänsligt
Hundar har rätt att reagera på smärta utan att bli tillrättavisade av dumma och okunniga människor. De har ju också både en kroppszon och en individzon, som man måste respektera och inte börja straffa dem för det. Den tillit som hunden eventuellt byggt upp för en trimmare, veterinär eller en domare, kan på bara en sekund vara bortblåst om de inte behandlar ett djur med respekt och inlevelse.

Detektiv
Så när du måste uppsöka en trimmare, var väldigt noga i ditt val. Ta inte bara reda på vilken utbildning denne har, hur lång erfarenhet och så vidare. Minst lika viktigt är att faktiskt fråga vilken ideologi som personen har och vad hon eller han gör om en hund protesterar och om det finns något som de gör för att förebygga att hundar får en obehaglig och kanske även en chockartad upplevelse av besöket på trimningsinrättningen.

Det räcker heller inte att blint lita på vad andra människor som varit vid en speciell inrättning tycker och som säger att det var bra. Man måste komma ihåg att alla människor inte har samma uppfattningar om vad som går an och inte. En del anser att hundar gott kan få stå ut med både det ena och det andra. De ska helt enkelt finna sig i det och inte ”sjåpa” sig.

Andra hundägare kanske lämnar kvar hunden där och gör andra ärenden under tiden, men ändå säger att allt var så bra. Hunden blev ju så fin, och då måste det väl ändå vara bra där…

Dialog
Titta på hur trimmaren bemöter din hund vid det allra första besöket, innan du bestämt dig. Bekantar sig personen med hunden på ett trevligt sätt eller är denne stressad, högljudd och inte visar sig vara speciellt kärvänlig? Sådana saker är avgörande för hur hunden troligen kommer att känna sig där.

Har du en hund som redan varit med om en obehaglig upplevelse eller vill förebygga att den får det, föreslå att du själv vill både lyfta upp din hund på bordet och sedan ta ner den själv och se vilken respons du får. Säg att det inte handlar om någon misstro utan bara att det skulle kännas bra om du fick vara mer delaktig i proceduren för att din hund ska kunna få förtroende för hela situationen.

Fråga om du får vara med under tiden. Blir innehavaren tveksam eller säger ett bestämt nej – tacka för dig och sök vidare. Hunden ska aldrig behöva betala ett högt pris för att bli fin.

Läs hela texten »

Blue Taste Theme created by Jabox
Copy Protected by Chetan's WP-Copyprotect.